Bättre och bättre dag för dag

Nuförtiden är det roligt att vara BoIS:are igen – efter halva säsongen lyssnade Anders Linderoth äntligen på opinionen och gick över till 4-4-2, även om han har lite svårt att svälja stoltheten och vill understryka att det är 4-1-3-2. Visst, man kan kalla 4-4-2 i diamant för 4-1-2-1-2 men faktum kvarstår – det är en variant på 4-4-2 och det viktigaste är att vi nu har två anfallare längst fram.

Lika viktigt är det att ta hänsyn till var man får mest ut av olika spelare, oftast får man det när de spelar på sin mest ordinarie plats, såsom att Fredrik Olsson spelar anfallare och inte yttermittfältare, eller att Jesper Westerberg spelar högerback och inte vänsterback.

En tredje ingridiens som jag är övertygad är en stor del av förklaringen till uppsvinget är dels att man äntligen insett vad jag tjatat om i 2-3 år nu, att Charles Andersson är den ende spelmotor vi har utöver när Jörgen Pettersson var spelare, och som dessutom var den ende som kom i närheten av Jörgen i passningskvalitet. I nuläget är Charles överlägset bäst passningsspelare i truppen och fungerar klockrent som spelmotor från defensivt mittfält. Detta med Charles möjligheter öppnades upp i samband med att Linus Malmqvist gick sönder efter 16 omgångar, efter att ha spelat formmässigt mycket tveksamt i några matcher. Då fick Johan Persson ta steget ner som mittback och har gjort det med bravur.

Som bubblare till positiva injektioner ungefär samtidigt som det nya systemet finns MFF-lånet Babis Stefanidis, samt att det även blivit plats för en hårt kämpande Christoffer Tapper-Holter… Väl värda att nämnas!

STATISTIK
Jag roade mig lite med att kolla upp statistik, med tanke på uppsvinget BoIS fått sedan det nya systemet infördes efter halva serien, d.v.s. från omgång #16 och framåt till senast spelade #21 igår. Sammanställning:

På 6 matcher har BoIS 3 vinster, 2 kryss och 1 förlust. Totalt har man alltså tagit 11 poäng av 18 möjliga (d.v.s ett snitt 1,83 poäng/match). På samma sex matcher har man gjort 16 mål framåt och släppt in 8 bakåt (snittet blir 2,67 gjorda mål/match, och 1,33 insläppta mål/match).

De 16 gjorda målen har tillverkats av i huvudsak Fredrik Olsson (8 st) och Pär Cederqvst (3 st). Som assists har Pär 3 st, Fredrik bara 1 men en Jesper Westerberg på sin rätta plats har 4 st. Bubblaren Tapper-Holter har 1 gjort mål + 2 assists. Allt som allt är detta en riktigt bra produktion, och ett resultat av de tre nämda ingridienserna ovan.

Smaka lite på ovanstående statistik igen och fundera en stund på den. Det är riktigt bra siffror. Med statistik kan man jämföra olika perioder och visa olika resultat och på så sätt få fram det man vill visa, om man önskar försköna sanningen. Ingenting säger att så kommer bli fallet men enklast är att jämföra första halvan av serien, med andra halvan. Nu är inte andra halvan spelad färdig på långa vägar ännu och med största sannolikhet lär det inte gå lika bra hela tiden som det gjort hittills på de 6 matcher som spelats denna seriehalva. Men OM man - rent hypotetiskt – jämför dessa baserat på att resten av säsongen håller samma snitt som dessa 6 matcher, så får man åtminstone en grov bild av hur skillnaden blir sedan systemändringen.

Första halvan 2009: 15 matcher = 6 vinster / 1 kryss / 8 förluster = 19p.

Andra halvan 2009: 15 matcher = 7,5 vinster / 5 kryss / 2,5 förluster, avrundat pessimistiskt blir det 7/5/3 = 26p.

Ingen våldsam skillnad kanske, men dessa extrapoäng, oavsett hur många mer det blir i praktiken om det går bättre under hela andra halvan än första, kan vara en liten men betydelsefull skillnad mellan att ligga på övre kontra undre tabellhalvan när säsongen är slut. De totalt 45p enligt ovan, hade de tre senaste åren - varje år - räckt till en 7:e plats.

En annan rent hypotetisk jämförelse baserad på samma statistik, säger att om vi hade haft samma snitt hela säsongen som vi haft sedan systemändringen i dessa 6 matcher nu, hade vi i dagsläget legat på hela 55 poäng. Serieledande Mjällby har i nuläget 50p och tvåan Åtvidaberg har 40p, som jämförelse.

Men som sagt, man kan leka med statistik i all evighet och göra de jämförelser man vill. Allt är ändå bara rent hypotetiskt. Det som är roligast just nu är att det går överlag mycket bättre, t.o.m. i skitmatcher som igår – då lyckas man gneta sig till 3 pinnar. Hemmaspöket är nu borta också så möjligheterna under hösten är ändå stora. Man får ändå säga att just nu ser det verkligen bättre och bättre ut, dag för dag!

FÖRHOPPNINGAR
De senaste åren har det räckt med ca 35p i sluttabellen för att undvika kvalplats nedåt i systemet. Vi har f.n. 30p så med ytterligare 5 pinnar på återstående 9 matcher bör vi ha räddat kontraktet.

2006, vårt första år tillbaka i Superettan, är det enda år denna sejour som vi gjort fler mål än vi släppte in (53-39). Det räckte då till en 5:e plats. Sedan har vi haft problem med målproduktionen fram tills i år. Hittills har vi gjort 35 och släppt in 29 så vi ligger på +6 i målskillnad. Det vore riktigt kul om vi kunde hamna på plus i målskillnad när vi summerar säsongen.

Jag tror också att med lite missräkningar, några plattmatcher och lite oväntade skadeproblem som säkert kommer inträffa nu på slutsträckan, kan vi ändåsikta på att nå 5:e platsen igen (som 2006). Roligast vore om vi nådda kvalplatsen även om vi skulle förlora kvalet, det hade ändå gett pengar till klubben samt gett både supportrar & sponsorer lite hopp om nästa år…