Bättre och bättre dag för dag

Nuförtiden är det roligt att vara BoIS:are igen – efter halva säsongen lyssnade Anders Linderoth äntligen på opinionen och gick över till 4-4-2, även om han har lite svårt att svälja stoltheten och vill understryka att det är 4-1-3-2. Visst, man kan kalla 4-4-2 i diamant för 4-1-2-1-2 men faktum kvarstår – det är en variant på 4-4-2 och det viktigaste är att vi nu har två anfallare längst fram.

Lika viktigt är det att ta hänsyn till var man får mest ut av olika spelare, oftast får man det när de spelar på sin mest ordinarie plats, såsom att Fredrik Olsson spelar anfallare och inte yttermittfältare, eller att Jesper Westerberg spelar högerback och inte vänsterback.

En tredje ingridiens som jag är övertygad är en stor del av förklaringen till uppsvinget är dels att man äntligen insett vad jag tjatat om i 2-3 år nu, att Charles Andersson är den ende spelmotor vi har utöver när Jörgen Pettersson var spelare, och som dessutom var den ende som kom i närheten av Jörgen i passningskvalitet. I nuläget är Charles överlägset bäst passningsspelare i truppen och fungerar klockrent som spelmotor från defensivt mittfält. Detta med Charles möjligheter öppnades upp i samband med att Linus Malmqvist gick sönder efter 16 omgångar, efter att ha spelat formmässigt mycket tveksamt i några matcher. Då fick Johan Persson ta steget ner som mittback och har gjort det med bravur.

Som bubblare till positiva injektioner ungefär samtidigt som det nya systemet finns MFF-lånet Babis Stefanidis, samt att det även blivit plats för en hårt kämpande Christoffer Tapper-Holter… Väl värda att nämnas!

STATISTIK
Jag roade mig lite med att kolla upp statistik, med tanke på uppsvinget BoIS fått sedan det nya systemet infördes efter halva serien, d.v.s. från omgång #16 och framåt till senast spelade #21 igår. Sammanställning:

På 6 matcher har BoIS 3 vinster, 2 kryss och 1 förlust. Totalt har man alltså tagit 11 poäng av 18 möjliga (d.v.s ett snitt 1,83 poäng/match). På samma sex matcher har man gjort 16 mål framåt och släppt in 8 bakåt (snittet blir 2,67 gjorda mål/match, och 1,33 insläppta mål/match).

De 16 gjorda målen har tillverkats av i huvudsak Fredrik Olsson (8 st) och Pär Cederqvst (3 st). Som assists har Pär 3 st, Fredrik bara 1 men en Jesper Westerberg på sin rätta plats har 4 st. Bubblaren Tapper-Holter har 1 gjort mål + 2 assists. Allt som allt är detta en riktigt bra produktion, och ett resultat av de tre nämda ingridienserna ovan.

Smaka lite på ovanstående statistik igen och fundera en stund på den. Det är riktigt bra siffror. Med statistik kan man jämföra olika perioder och visa olika resultat och på så sätt få fram det man vill visa, om man önskar försköna sanningen. Ingenting säger att så kommer bli fallet men enklast är att jämföra första halvan av serien, med andra halvan. Nu är inte andra halvan spelad färdig på långa vägar ännu och med största sannolikhet lär det inte gå lika bra hela tiden som det gjort hittills på de 6 matcher som spelats denna seriehalva. Men OM man - rent hypotetiskt – jämför dessa baserat på att resten av säsongen håller samma snitt som dessa 6 matcher, så får man åtminstone en grov bild av hur skillnaden blir sedan systemändringen.

Första halvan 2009: 15 matcher = 6 vinster / 1 kryss / 8 förluster = 19p.

Andra halvan 2009: 15 matcher = 7,5 vinster / 5 kryss / 2,5 förluster, avrundat pessimistiskt blir det 7/5/3 = 26p.

Ingen våldsam skillnad kanske, men dessa extrapoäng, oavsett hur många mer det blir i praktiken om det går bättre under hela andra halvan än första, kan vara en liten men betydelsefull skillnad mellan att ligga på övre kontra undre tabellhalvan när säsongen är slut. De totalt 45p enligt ovan, hade de tre senaste åren - varje år - räckt till en 7:e plats.

En annan rent hypotetisk jämförelse baserad på samma statistik, säger att om vi hade haft samma snitt hela säsongen som vi haft sedan systemändringen i dessa 6 matcher nu, hade vi i dagsläget legat på hela 55 poäng. Serieledande Mjällby har i nuläget 50p och tvåan Åtvidaberg har 40p, som jämförelse.

Men som sagt, man kan leka med statistik i all evighet och göra de jämförelser man vill. Allt är ändå bara rent hypotetiskt. Det som är roligast just nu är att det går överlag mycket bättre, t.o.m. i skitmatcher som igår – då lyckas man gneta sig till 3 pinnar. Hemmaspöket är nu borta också så möjligheterna under hösten är ändå stora. Man får ändå säga att just nu ser det verkligen bättre och bättre ut, dag för dag!

FÖRHOPPNINGAR
De senaste åren har det räckt med ca 35p i sluttabellen för att undvika kvalplats nedåt i systemet. Vi har f.n. 30p så med ytterligare 5 pinnar på återstående 9 matcher bör vi ha räddat kontraktet.

2006, vårt första år tillbaka i Superettan, är det enda år denna sejour som vi gjort fler mål än vi släppte in (53-39). Det räckte då till en 5:e plats. Sedan har vi haft problem med målproduktionen fram tills i år. Hittills har vi gjort 35 och släppt in 29 så vi ligger på +6 i målskillnad. Det vore riktigt kul om vi kunde hamna på plus i målskillnad när vi summerar säsongen.

Jag tror också att med lite missräkningar, några plattmatcher och lite oväntade skadeproblem som säkert kommer inträffa nu på slutsträckan, kan vi ändåsikta på att nå 5:e platsen igen (som 2006). Roligast vore om vi nådda kvalplatsen även om vi skulle förlora kvalet, det hade ändå gett pengar till klubben samt gett både supportrar & sponsorer lite hopp om nästa år…

Vad kommer att krävas?

Med tanke på den intressanta statistiken på hd.se som jämför säsongen 2008 med den från 2001 och där vi just nu ligger på samma kurva, frågar man sig såklar - vad kommer att krävas för att fortsätta följa 2001 års kurva?

Vi ska uppnå vinst i 14 av 18 återstående matcher, samt ett kryss. Det låter spontant ganska mycket, men är det det? Kanske. Men sluttabellen 2001 visar också att det fanns en marginal ner till tredjeplatsen, så även med 6p mindre hade BoIS gått direkt upp till allsvenskan även 2001. Omräknat innebär det att minst 12 av 18 återstående matcher måste vinnas, samt ett kryss - om vi ska hålla samma linje som 2001 och utgå från att närmaste konkurrenter håller samma linje som 2001 års konkurrenter.

Historiskt har lag på platserna 1-3 haft följande poäng efter seriens slut:

2001: 69-65-58
2002: 54-52-51
2003: 67-60-57
2004: 65-58-54
2005: 64-55-52
2006: 66-58-57
2007: 63-55-54

Nu kan vi iofs bortse från sista siffran (tredjeplatsen, kvalplatsen) och fokusera på tabellettan och tabelltvåan dessa år. År 2002 var det en dipp, kanske för att det inte var några direkt stora lag eller typiskt allsvenska lag det året, i den utsträckning som är normalt annars. Men snittet blir 64-66p för försteplatsen (med resp. utan 2002 års utstickande resultat) samt 58-59p för andreplatsen.

Med ovanstående alla siffror har vi lite historisk fakta att resonera kring, om det inte går runt i huvudet på er redan av allt numeriskt rabblande?

Summering: Statistiskt från de sju senaste åren krävs det alltså ca 65p för plats #1 i tabellen, och ca 59p för plats #2.

Detta skulle innebära att BoIS behöver 37p ytterligare i år för att bli tvåa, eller ytterligare 43 p för att vinna serien. Det innebär som tidigare i texten att vi behöver 12 vinster och ett kryss av de 18 återstående matcherna för att få direktplats till allsvenskan. Ska vi vinna serien behöver vi 14 vinster och ett kryss - samma siffror som vi hade år 2001.

Med andra ord - om BoIS tar (minst) 12-14 vinster och ett kryss så är vi enligt statistiken garanterade en allsvensk plats.

Följdfrågan man också kan ställa sig är - vilken gräns måste vi minst passera för en garanterat plats i finrummet? D.v.s hur många poäng måste vi ha för att komma högre än 3:e platsen historiskt. Det är ju inte samma som vad 2:e platsen statistiskt brukar samla ihop i poäng - där är alltid en diff mellan 2:an och 3:an. Siffrorna i historiken ovan visar, även 2002 inkluderat då den inte sticker ut lika mycket för 3:e platsen att det är lönt att räkna bort den - att det behövs minst 55p för att få samma poäng som 3:e-platsen brukar få i snitt. Det innebär att även vid endast 11 vinster och inget kryss, borde vi ha en rimlig chans att bli 2:a om än med minsta möjliga marginal.

Reservplanen då, vad krävs för att vi åtminstone ska få kvalplatsen. Då måste vi ta oss högre upp än den genomsnittlige tabellfyran. Från 2001 och framåt har fjärdeplatsens lag samlat ihop följande poäng: 57-51-48-50-50-54-53. I snitt 51,85p. Så minst 52p behövs för att ha chans på kvalplatsen, vilket innebär minst 10 vinster ytterligare i år för BoIS.

Sammanfattning:
För att BoIS ska ha en statistisk chans/möjlighet att nå allsvenskan i år krävs alltså minst följande:

Tabelletta: 65+ poäng
Ytterligare minst 43p krävs, vilket motsvarar 14 vinster och 1 kryss
Tabelltvåa: 56-59 poäng
Ytterligare 34-37p krävs, vilket motsvarar ett kryss och 11-12 vinster.
Tabelltrea: 52-55 poäng
Ytterligare 30-33p krävs, vilket motsvarar 10-11 vinster.

Förenklat bör vi alltså kunna nå allsvenskan genom kval vid minst 10 vinster, eller direkt via minst 11 vinster och ett kryss.

Marginalen mot senaste uppgångsåret 2001 är med andra ord större, och vår trendkurva kan därför vara rentav lite sämre i år än då utan att vi nödvändigtvis måste bomma en allsvensk möjlighet. Men det krävs ändå att vi på 18 av de resterande matcherna lyckas skramla ihop 30-40 poäng, och den klassiska 2p/match kan alltså räcka (vinst hemma, kryss borta i snitt).

Men vänder man på steken kan man ställa frågan:
Är vi redo för allsvenskan?

Dags för krisprogram i BoIS

Serien börjar närma sig sitt slut och tränare Patrik Johansson vill inte plottra för mycket i onödan med laget, det sa han förra året och det sa han inför senaste matchen mot Bunkeflo. Men nu är situationen allvarlig och vi har 8 matcher på oss att rädda fortsatt kontrakt i Superettan. Själv står jag fast vid att jag inte tror på paniklösningar med att byta tränare de sista matcherna men det står nog ganska klart nu att Pude inte lär få nytt kontrakt nästa år. OM BoIS har en ny tränare mer eller mindre klar redan, och OM denne inte står under annat kontrakt - då borde han också slussas in omedelbart att hjälpa Pude under stafettpinnebytet på tränarrollen.

Det man behöver göra nu enligt mig är några drastiska förändringar i startelvan och även i spelsystemet. Nuvarande 4-2-3-1 funkar uppenbarligen inte, det tycker jag framgår med all önskvärd tydlighet när man på 22 matcher bara tagit 6 vinster även om alla kanske inte varit under just det spelsystemet. Problemet blir att vi får 6 defensiva utespelare och bara 4 offensiva. Spelsystemet bygger på moderna ytterbackar som löper á la Roberto Carlos längs sidlinjen - upp och ner, upp och ner. Dom ska vara tvåvägsspelare, helt enkelt. När vi har Micke Dahlgren i högform som högerback funkar det på hans sida åtminstone. Men har han en sämre dag, samt när vi har Okkonen på vänsterback som likt Anders Friberg sällan går över mittlinjen, faller hela systemet direkt. Dessutom har vi ingen hjälp på vingkanterna av yttermittfältarna för Stoffe är mer en spelare som spela 1-mot-1 i sina utmaningar när han dribblar in mot straffområdet - och Eklund blir i ett 1-mansanfall (med PC) mer en extra anfallartyp från sin kant genom att arbeta för centralt i förhållande till sin utgångsposition som yttermittfältare. Med två anfallare hade Zeke nog agerat mer naturlig yttermittfältare.

Önskade förändringar
Först och främst hade jag velat se ett klassiskt 4-4-2 i diamantform som spelsystem, precis som landslaget. Sedan smärtar det mig lite att säga men jag tycker helt enkelt inte Kung JP håller måttet i år. Han har varit skadad för mycket och kommer inte in i matchform, och med hononm på plan ska allt för många bollar gå genom honom vare sig han är högt upp i banan eller agerar femte back. Han borde lira med U21 resten av säsongen och bygga upp sin form inför nästa år istället. När han är i bra form är han dock ovärderlig. Självklar ersättare för Kung JP är i min värld Ivo Pekalski även om han varit formsvag den senaste tiden. Robin Wikman måste också in på vänsterbacken igen istället för Okkonen, för vi behöver offensiva backar även i ett 4-4-2 system. Framför honom borde vi ha in en ny vänsterytter med inläggskompetens inför 2008, men tills dess får Stoffe hålla vänsterkanten. Högerkanten ska fortsatt besittas av Eklund men med nya direktiv (att inte agera lika mycket central anfallare från den positionen), och i framtiden ska han vid kontraktsförlängning slåss om anfallspositionen då vi även behöver en ny högerytter med inläggskapacitet. Som anfallsduo naturligtvis PC+Alve. Städgumma på defensivt mittfält: Jocke Persson, med Okkonen som konkurrent.

Det skulle ge följande elva som "ordinarie" resten av säsongen:

----- Nezirovac -- Cederqvist -----
-----------------------------------
------------- Pekalski ------------
-----------------------------------
Carlsson ------------------- Eklund
-----------------------------------
-------------- Jocke --------------
-----------------------------------
Wikman - Kelly - Theorin - Dahlgren
-----------------------------------
-------------- Baxter -------------

Summering:

• Spelsystem 4-4-2


• Bänka JP till förmån för Ivo


• In med Alvedin och Wikman

Efter serieavslut
Ovan är bara en kortsiktig plan - den långsiktiga som kan vara önskvärd ur min synvinkel återkommer jag till när serien är slut.

HALVTID

Eftersom jag helt enkelt inte hunnit med att uppdatera min tänkta serie efter var tredje match, d.v.s 10%, 20% osv av serien - kommer här en halvtids-text istället.

Denna text är LÅNG så blir Ni uttråkade får Ni ta det i omgångar - eller så är det kanske rentav så att Ni behöver lite läsbart material i regninga semestertider? :)

Säsongen hittills
Inför säsongen utgick jag från att de första 10 omgångarna skulle gå dåligt eftersom BoIS i vanlig ordning haft en enorm spelaromsättning även detta året. Visserligen mest antal spelare UT från klubben, men ändå Zeb, Mirza, Jocke och Charles in i truppen också. Vis av erfarenhet och som den luttrade, härdade randige supporter man blivit vid detta laget tänkte jag inte ens ställa några krav alls denna första tredjedel av serien. Stor spelaromsättning innebär att man måste spela ihop ett nytt lag som ska hitta varandra på planen, förstå varandras löpningar och spelstilar och bli en fungerande lagmaskin. Det hinner man inte göra på några försäsongsmatcher även om grovjobbet görs här. Men ALDRIG att jag trodde vi skulle drabbas av så många skador, på så många tänkta startelve-spelare - och samtidigt. Och ALDRIG att jag trodde vi skulle slå stenhårt i tabellbotten heller. Men det gjorde vi.

De första matcherna innan alla skador var ett faktum, samt även de första matcherna MED skador, gnälldes det oerhört mycket bland BoIS-supportrar. Trots att jag och några få andra försökte tjata oss gröna om att det var skadorna som var huvudanledningen till de uteblivna förväntade resultaten, så skrek alla om att sparka Pude, sparka ledningen - ja sparka vem som helst, bara det sparkas någon. För sakens skull, liksom. Sakta men säkert gick det dock upp för i princip alla, vad skadorna innebar. Efter hand som de skadade spelarna kom tillbaka märkte även de sista supportrarna som fortfarande inte trodde på det, att det faktiskt stämde - för med de "viktiga" spelarna började spelet och resultatet skörda lite framgångar igen.

Lyckligtvis tror jag inte NÅGON supporter ställde några speciella krav på de stackars ungdomar som fick dra ett tungt och stort lass under tiden genom att ensamma få försöka hålla laget ovanför vattenytan. Här accepterade alla att de gjorde vad de kunde och förmådde, och det är jag väldigt glad över. Resultatet kortsiktigt var att vi oftast förlorade, men långsiktigt var denna period så oerhört viktig för deras utveckling. Se redan idag hur spelare som Robin, Stoffe och Ivo redan hotar "ordinarie" spelare som Norell (även om han är långtidsskadad), Söderstjerna och t.o.m Kung JP. De håller t.o.m nyförvärven Charles och Mirza utanför startelvan i mångt och mycket, även om Mirza nu varit skadad en del också. Man brukar säga att man lär sig i princip inget av medgångar men oerhört mycket mer i motgångar. Företagsledare som aldrig drivit minst ett företag i konkurs blir sällan väldigt framgångsrika, som exempel.

Tabelläget
Tyvärr haltar hela tabellen lite i skrivande stund och alla lag har inte spelat sin 15:e omgång, men även om de spelar färdigt den ligger vi med våra 17 ihopskrapade poäng kvar på vår 12:e plats som vi innehar för tillfället. Vi har 5p ner till nerflyttningsplats, och 10p upp till uppflyttningsplats.

Statistik & Prognoser
Varning - här nedan kommer ganska "tung" statistik. Ladda med koffein, socker eller vad Ni nu behöver för att orka Er genom alla siffror, hehe:

Jämförelse med 2006 vid denna tiden: Då hade BoIS 22p, låg på 8:e plats och hade 6p ner till kvalplats neråt (14p för direktplats neråt) och det dubbla - 12p upp till uppflyttningsplats (7p för kvalplats uppåt). Nu är det ju lite annorlunda förutsättningar just i år pga mellanåret för att genomföra allsvenskans utökning så man kan ju jämföra på lite olika sätt. Men förra året hade de två direktkvalificerade uppflyttningslagen vid denna tiden vardera 34p - räknar man i år bort Norrköping som outstanding har de andra två uppflyttningslagen just nu 26p. Det ligger alltså hela 8p "back" i jämförelse, för att ta en av två möjliga uppflyttningsplatser.

Räknar man om detta lite optimistiskt (!) så skulle BoIS i förhållande till uppflyttningsplats, för att ligga på samma kurva som förra året, just nu ha 8p mindre än föregående år (det antal man ligger "back"), d.v.s 22p-8p = 14p. Då hade man, precis som förra året, haft 12p upp till uppflyttningsplats (i år har de två platserna just nu 26p, ju). Men istället för 14p har man 17p - d.v.s "1 seger" mer i värde. 2006 landade vi vid seriens slut på 50p, d.v.s att i andra seriehalvan (omgång #16-#30) plockade man ihop 50p-22p = 28 poäng. Det ger ett snitt på 1.87p/match. Då nådde vi till slut 5:e platsen med 8p mindre än tabelltvåan Örebro.

Om man nu vill försöka vända på dessa siffror för att ställa i relation till 2007 och vilka möjligheter som finns i år, baserat på föregående års statistik för perioden, kan man summera det ungefär så här - helt ovetenskapligt:

Med samma resultat som förra året landar BoIS i år på 17p (just nu) + 28p (att spela ihop) = 45p. Förra årets tabelltvåa fick 58p, men tabellen är i år 8p sämre vilket innebär att vi behöver 50p. Summa: Vi når inte de två första "direkt"-platserna. Jämför man med förra årets kvalplats, d.v.s tabelltrean som i år är vår andra möjliga uppflyttningsplats, behövdes det 2006 57p vilket innebär att vi med 8p sämre tabell behöver 49p. Summa: Vi når inte ens tredjeplatsen; Årets uppflyttningsplats.

Detta innebär att, under förutsättning att serien i år motsvarar förra årets serie rent siffermässigt, vi behöver nå ca 50p vilket är lika med ytterligare 33p mot vad vi har nu. 33p/15matcher = snittpoäng på 2.2p per match. Det räcker alltså inte att vinna hemmamatcherna och kryssa bortamatcherna.

Spelschemat resten av säsongen innehåller dock fördelen att ha 8 hemmamatcher och 7 bortamatcher (istället för tvärtom) och det skulle ge 8*3=24p plus 7*1=7p - totalt 24+7 = 31p. Det innebär att vi behöver vinna EN bortamatch, vinna ALLA hemmamatcher, och kryssa övriga bortamatcher. Det ger 9 vinstmatcher á 3p = 27p, plus 6 en-pinnare = totalt 33p. Ja, det är en nästintill omöjlig uppgift naturligtvis, men för mig som obotlig optimist lyser ljuset trots allt fortfarande lite genom detta faktum...

Vad är realistiskt?
Efter alla dessa sifferlekar - man kanske borde ställa sig frågan vad som är realistiskt istället? Naturligtvis tror jag inte vi kommer att vinna alla hemmamatcher, vinna en borta och kryssa resten - och att dessa poäng då skulle räcka eftersom det "rent statistiskt" (?) kunde göra det jämfört med 2006. Det är för många osäkra faktorer och antaganden, helt enkelt, och vi är för beroende av övriga lag i serien dessutom.

Jag tror helt enkelt - även om jag inte ger upp hoppet om allsvenskan förrän det är även teoretiskt omöjligt genom poängen i tabellen - att BoIS genom att nu börja få stabilitet i spelet, genom nyförvärvet Cederqvist och genom att några andra lag i tabellen kommer att få sina formsvackor och skador också, kommer att kunna klättra en bra bit. Man borde nog ha som delmål att nå 5:e platsen som förra året, så fort som möjligt istället, från klubbens sida. När man nått den kan man göra en revidering och se om slutmålet med allsvensk uppflyttning fortfarande är relevant.

Allsvenskan
Nästa fråga man kan ställa sig är: Har vi i allsvenskan att göra, överhuvud taget? Även om vi av ekonomiska och medieuppmärksammade skäl vill nå dit - kommer vi att klara det rent sportsligt också? Eller blir vi bara en slagpåse som får balansera på nerflyttningsstrecket igen? Risken är tyvärr nog stor för det. Vi har sett slagkraftiga lag i superettan på sistone, som AIK - nu 11:a i allsvenskan, eller som TFF med enormt bra defensiv i S.E. - nu 13:e plats i allsvenskan. De tre lagen som gick upp från superettan förra året ligger nu på de tre sista platserna i allsvenskan...

Nu byggs allsvenskan ut från 14 lag till 16 lag. Det motsvarar hur Trelleborg, Örebro och Brommapojkarna skulle stå sig idag under matcher mot Norrköping, Åtvidaberg och GIF Sundsvall (inklusive kvalspelsplatsen, alltså). Skulle det hjälpa? Jämfört med BoIS anno 2003-2005 - JA, men jämfört med BoIS anno 2007? Njaaa... Tror faktiskt inte det, helt ärligt. Även om BoIS spelar bättre mot spelande lag och med högre tempo, tror jag vi saknar några spelare eller dess fulla potential i befintliga spelare åtminstone, för att klara oss kvar där också.

Bygg långsiktigt
BoIS håller redan på med ett långsiktigt bygge sedan Aronsson kom in i bilden. Hittills gör man det någorlunda bra men felet man gör från klubben är att man inte går ut och säger detta offentligt. Istället försöker man lura i oss supportrar att allsvenskan är målet som bör gå att nå, och ger oss lite kanske falska förhoppningar i onödan. Man skulle satsat på ombyggnation istället helt och hållet, i år såväl som nästa år, och hade man se'n råkat gå och hamna i toppen på tabellen skulle det istället vara en bonus?

För att lyckas bygga ett lag krävs dock inte bara utveckling av egna spelare utan man måste få in viss spetskompetens utifrån också. Norells framtid är osäker och totalt 6 spelare har fått prestationskrav på sig för att få förlängt. Vi ser och kan redan nu varna för att vi inför nästa år kommer att genomföra BoIS-traditionen att åderlåta truppen på spelare och ha en stor spelaromsättning. Därför anser jag det av yttersta vikt att man redan nu under pågående transferfönster ser till att ta fram nästa års lag och ta in dessa spetskompetenser. De ska inte komma till truppen för mycket mer än lite inhopp just nu, och ev. ersätta vid skador/avstängningar. Däremot ska de spelas in sakta men säkert i laget under träningar, träningsmatcher, U21-matcher och nästa försäsongs matcher ska det finslipas så man blir slagkrafig tidigt i serien.

Annars är risken överhängande för ännu ett "skitår" 2008 i superettan...

Den evige optimisten

Jag kan inte hjälpa det utan är optimist av naturen och ser hellre halvfulla glas än halvtomma, för att ta en klassisk klyscha. Trots att jag räknar med att vi får däng även i de två kommande matcherna mot topplag ser jag ändå väldigt ljust på situationen.

I skrivande stund har vi 8 poäng upp till den hägrande 3:e platsen i tabellen. Det innebär att vi innan serien är slut om 22 omgångar måste ha vunnit TRE matcher mer (9p) än de 10 av lagen som ligger närmaste ovanför oss i tabellen. Är det verkligen omöjligt, tror Ni? Det tror inte jag, speciellt inte med tanke på att andra halvan av säsongen alltid brukar vara vår högsäsong.

Visst, vinner Sundsvall borta mot Norrköping på torsdag och/eller Örgryte vinner hemma över Falkenberg om en vecka så måste vi vinna 4 matcher mer än övriga, för att inta plats #3 i tabellen. Jag måste säga att det är långt från omöjligt.

BoIS har verkligen haft sin beskärda del av skador och otur inledningsvis i serien, förr eller senare är det stor sannolikhet att de flesta andra lag ovanför oss också får detta, inklusive Norrköping. Det är då vi har chansen att erövra mark från motståndarna och klättra i tabellen.

På de 10 första omgångarna har vi mött alla förväntade topplag (Norrköping, Öster, Häcken, Sundsvall, Örgryte) och även oväntade Sirius. Därefter kommer fem matcher i rad mot mittenlagen på nuvarande plats 6-9 samt bottenlaget Degerfors på 15:e (som dock börjat hämta sig lite under nya tränaren Andreas Andersson).

Vi har alltså klarat av alla de tuffaste matcherna under seriens första 10 omgångar, och det har gått dåligt men mycket pga den massiva skadesituationen. Får vi nu tillbaka lite rutinerade spelare från match till match lär laget plocka sina 3-poängare under omgång #11-15 innan serien vänder, och bygga upp ett lag med självförtroende igen. Då står vi starka inför vår (vanligtvis) högsäsong!

Andra seriehalvans första fempack matcher består av Mjällby (8:a), Enköping (11:a), Sylvia (14:e), Häcken (3:e) och Öster (15:e). Nuvarande tabellplats inom parantes. Inga superlag med dagens mått mätt åtminstone, så får vi bara igång laget att fungera och med lite skadade spelare tillgängliga har vi alla chanser i världen att plocka mängder av poäng här. Enda svåra mötet är Häcken borta men där har vi ett litet mentalt övertag efter vinsten på IP.

Med all denna fakta som bakgrund kan man som jag ser det inte annat än faktiskt kunna hoppas på att framgångar är fullt möjliga att ske inom kort, även om en hel del "om" och "men" naturligtvis måste gå vår väg också samt att vi måste ha lite tur, det är jag medveten om. Men håll med om att det inte ser så omöjligt och mörkt ut när man tittar framåt i serien ändå!?

Lägg därtill att jag själv förutsätter att herr Aronsson fixar hit 1-2 spelare nu under juni månad för att kompensera skadeläget på t.ex Norell och även ev. förstärka med en anfallare. Under transferfönstret kommer Okkonen med all sannolikhet tillbaka och städar framför vår backlinje, plus att jag tror minst 1 ytterligare spelare värvas, gärna yttermittfältare eller renodlad anfallare.

Avslutningsvis kan jag bara peka på Alvedin Nezirovac också, som jag hela tiden har sagt är vår ende riktige anfallare och att han bör få chansen. Han fick chansen, han tog chansen och han producerar mål. Har t.o.m fått två mål bortdömda, fel eller rätt, mot MFF och Norrköping. Killen kan göra mål och får bara Kung JP och/eller Ivo vara friska och i bra form kan dom servera Alve precis de mackor han behöver. Får han 5-6 chanser som vissa andra fick mot FFF lär han sätta 1 eller 2 i mål åtminstone.

Nej, kära randiga medsupportrar. Jag måste säga att det ser väldigt, väldigt ljust ut inför framtiden trots allt om så bara vissa av ovanstående teorier slår in. Allt är fortfarande möjligt, och "Ingenting är omöjligt" (utläses som Gunde Svan uttalar det). Men vi måste vara fullt beredda på att de två omgångarna framför oss kommer att bli förluster också och inte ha stå stora förväntningar här utan vara lite kalla. Laget har bara allt att vinna i dessa matcher, och sedan ligger vägen framför oss!

Glöm inte att det är i stunder som dessa man måste visa sig värdig som riktig supporter. Det finns ett talesätt:

"Älska mig som mest, när jag förtjänar det som minst.
Det är då jag behöver det!"

Jag går mot strömmen

Kenneth Håkansson försöker i sin ledarroll för klubben slå näven i bordet och visa vägen efter vad han kan, genom att Hänga ut spelarna som syndabockar, vilket Kenneth nu kritiseras hårt för av supportrar, min favoritbloggare Möller samt även bloggkollegan Dickson.

Den allmänna uppfattningen hos de flesta verkar vara att allt är Pudes fel och att han bör avsättas och bytas ut, eller på sin höjd sättas som assisterande till Tom Prahl som ny huvudtränare.

Min uppfattning är: Det har bara gått 6 omgångar, vi ligger ynka 5 poäng efter en allsvensk uppflyttningsplats och vi har t.o.m på förhand favorittippade Öster efter oss i tabellen också. En stor anledning till den dåliga inledningen ligger i truppstorleken på bara 19 man, men vem hade kunnat förutspå att Pude skulle ha maximal otur med skador med 5-6 man frånvarande direkt, och på samma gång under flera matcher?

Inte för jag vill friskriva Pude och hans del av ansvaret i det hela för han gör i mina ögon märkliga laguttagningar med felpositionerade spelare nästan överallt än vad spelarna är utbildade till. Han är kanske inte heller den bästa på att lyckas motivera och tagga upp laget rejält strax före match, och coachningar under matcher var föregående år mer eller mindre obefintliga. Men i ärlighetens namn har coachningarna blivit bättre i år; Han lyckades framgångsrikt med sin strategi mot Häcken och i de senaste två matcherna har han bytt spelare i tid och försökt få till förändringar genom dessa. Mot Bunkeflo bytte han in Valentino Lai redan i halvtid och gick ner på en 3-backslinje efter 3-0 målet samt stuvade om lite. Även om det inte hjälpte då kan man åtminstone försvara honom med att han försökte något, och det kan jag nöja mig långt med i vissa sammanhang. Att inte vilja eller inte försöka är det värsta jag kan se - har man velat och försökt utan att ändå lyckas tycker jag åtminstone man kan gå rakryggad!

Dessutom har jag tidigare tjatat om, och gör även denna gången, att Kenneth Håkansson äntligen tar bladet ur munnen så NÅGON vågar kritisera spelarna också. Där står jag helt bakom Kenneth för jag tycker banne mig att även helt utan tränare eller oavsett vem som har den rollen, så SKA varje spelare som tas ut en en startelva och även de som byts in under match, ta mig tusan ge ALLT och ta ansvar för sina arbetsinsatser. Det kan jag inte påstå att många har gjort, varken i år eller de senaste två åren. Tvärtom undkommer alltid spelarna kritik från supportrarna av någon anledning. "Sparka Tränaren!", "Sparka Styrelsen!" är vad alla skriker om istället. Ärligt talat, klubben har på kort tid sparkat tränare två gånger nu i Janne Jönsson och Mats Jingblad - har dessa två ageranden lett till något positivt? Var det rätt gjort, med facit i hand? Blev allt mycket bättre av detta?

Naturligtvis har en tränare huvudansvaret för det sportsliga resultatet, och är den som ska leda laget till framgångar, men samtidigt måste man som tränare ha vissa rättvisa förutsättningar också. Även om det inte kan "skyllas på" så kan det "förklaras med" att följande har talat emot Pude att nå framgångar:

Han accepterade jobbet inklusive att komma till en bred trupp, tyvärr visade sig gruppen inte fungera tillsammans och det blev ogreppbart för Pudes kompetens att få alla dessa att dra åt samma håll under första året. Därför fick 10-talet spelare lämna inför denna säsongen då Pude kunde börja bygga lag efter eget huvud istället.

Den stora spelaromsättningen i ovanstående innebär att man för femte året i rad tvingas spela ihop ett mer eller mindre nytt lag, sån't tar alltid lite tid innan det sätter sig. Därför har jag från början av säsongen sagt att jag skiter i hur det går de första 10 omgångarna, men därifrån vill jag se resultat. Därför ger jag detta laget, Pude och klubben ytterligare tid att visa vad man går för.

Tidigare ekonomiska små utsvävningar med köphysteri har lett till att klubben måste hålla koll på pengarna innan det går åt skogen, det gör att varje värvning nu noga analyseras även ekonomiskt och ger Pude sämre förutsättningar än Jingblad hade. Man har dessutom några spelare kvar på lönelistan fortfarande trots att de inte spelar hos oss längre; Friberg och Yngvesson åtminstone.

Inför seriepremiären ville man hitta en anfallare och gjorde det i Simon Braemer, som oturligt nog skadade sig i sista minuten innan transferfönstret stängde.

Att råka ut för tunga skador på halva ordinarie startelvan redan i de första matcherna, så man tvingas ta upp spelare från U-truppen tidigare än beräknat, påverkar naturligtvis stabiliteten i spelet som man har genom erfarna spelare. Två skadade eller på sin höjd 3 hade man nog klarat samtidigt, men inte sex stycken!

Det är kanske lite lätt att säga att det återstår många omgångar ännu, men det är trots allt faktum. Man ska inte upprepa detta som ett mantra hela tiden men alla lag i serien har sina formsvackor och formtoppar under säsongen. BoIS har sin svacka just nu - om vi får en topp under sommaren och andra lag får sina svackor då så hämtar vi snabbt igen en hel del tappade poäng.

Ska man hitta några positiva ljusglimtar som talar för den närmaste framtiden trots allt, så kan jag nämna följande:

Aronsson & Co jobbar intensivt med spelarförstärkningar för tillfället, framförallt på anfallsfronten. Jag tror vi ser minst en förstärkning innan sommarfönstret öppnas på transfermarknaden, och/eller en kvalitativ sådan under fönstrets öppettid, och närmare början än slutet av den perioden.

Hösten har av tradition alltid varit BoIS bästa tid sedan 2003. Så blir det även i år, det är jag helt övertygad om. Det handlar om just spelaromsättningen, att fram till sommaren har laget svårt att spela ihop sig men andra halvan av säsongen börjar saker sitta och man "känner" sina medspelare mycket bättre.

Så med andra ord - jag tycker det ska läggas ett större ansvar på våra heltidsanställda spelare, ju mer rutinerad och erfaren desto mer ansvar ska man ha då man också har en relaterad lön därefter. Hittills har inte många spelare tagit sitt fulla ansvar för att utföra sina tilldelade arbetsuppgifter tillfredsställande. Jämfört med näringslivet ska en chef leda och delegera och visa vägen för sin verksamhet, men om medarbetarna inte sköter sina jobb eller gör vad de blivit åtsagda att göra, säger det sig själv att det går åt skogen. Även som fotbollspelare måste man vara proffsig och göra sitt jobb oavsett hur omotiverad eller deppig man än är för dagen, eller vad man nu vill skylla på som individ. Givetvis har ALLA lika delar ansvar i hela denna soppan hittills; Styrelse, tränare och spelare. De enda man kan friskriva helt är supportrarna som faktiskt (som grupp) gjort mer än spelarna egentligen förtjänat, i att heja fram de randiga under matcherna trots motgångar!

Närmast har vi hemmastarka Sundsvall borta (som inte släppt in ett enda mål på hemmaplan i år), och under Bunkeflo-matchen stod jag och tänkte i mitt stilla sinne att man nog borda bänka Kung JP och Morten i några matcher för alltför många spelare förlitar sig på dessa två i offensivt resp. defensivt spel, och tar därmed inte ansvar själva. Utan dom på planen kanske alla skulle jobba hårdare individuellt såväl som för varandra? Nu löste det sig tydligen själv med att båda har 3 gula och är avstängda, så det ska bli intressant att se om det blir någon skillnad. Efter Sundsvall har vi nuvarande serieledarna Norrköping hemma, nuvrande serietvåan Sirius borta och sedan nuvarande serietrean Örgryte hemma. Sammanfattningsvis har vi en oerhört svår serie matcher framför oss fram till just omgång #10 som jag själv satt som gräns innan jag vill börja kräva resultat. Är detta bra eller dåligt? Det kan sluta precis hur som helst, mer ovisst än så går det nog inte att få inom fotboll för BoIS. Med början i cupmatchen mot MFF idag har man alltså 5 svåra matcher mot bra motstånd framför sig. Det innebär att man slipper igelkottaförsvarande motståndare, man måste kämpa häcken av sig som spelare och får kanske uppleva bra fart i matchen snarare än temposänkande lag. Rent spelmässigt tror jag detta kan vara en bra vitamininjektion för laget trots allt, oavsett hur resultaten landar i dessa matcherna. Med detta kanske man kan komma upp i normal standard hos laget, och med kanske vissa skadade spelare tillbaka allteftersom har man kanske en stark stomme att stå på inför resterande 2 tredjedelar av serien sedan?

Jag har inte gett upp. Inte efter ynka 6 omgångar. Jag kräver inga huvuden rullandes ännu. Jag vill dock se fall framåt fortlöpande och en positiv utveckling på spelet och inställningen hos spelarna. Jag vill även se nyförvärv. Efter de tio första omgångarna möter vi Jönköping, Degerfors, Ljungskile, Åtvidaberg och Mjällby. Det är under dessa fem matcher i omgång #11-15 vi kommer att kunna skönja huruvida vi har en chans till topp-3 platserna eller ej inför seriens vändande.

Stå upp - som en BoIS:are!

Trendkurvan

Jag roade mig lite snabbt med att jämföra hur vi ligger till just nu, i förhållande till dels föregående år och dels 2001 (året innan vi gick upp i allsvenskan senast). Man kan ju se på lite olika värden för detta och jag har valt att titta på antalet poäng som man spelat ihop sammanlagt efter varje omgång. Detta eftersom det av tradition brukar behövas ungefär 2p per match i snitt i superettan såväl som allsvenskan, för att vara med i absoluta toppen när serien är slut.

Här är en sammanställning baserad på 4 omgångar - notera att för 2007 (grön linje) är den inte spelad förrän ikväll:



Som jag ser det ligger vi ganska bra i fas. Med noll poäng idag ligger vi sämre till än föregående år vid samma period. Vid kryssmatch ligger vi på samma som 2006, men vid vinst ligger vi bättre till än t.o.m 2001. Detta beror naturligtvis på det vaga underlaget; Endast fyra omgångar är med. För varje omgång som går kommer det bli svårare och svårare att påverka trendkurvan markant.

Ska man redan nu titta framåt lite har det vid denna tiden och några omgångar framåt gått ganska bra, så ska vi hålla trenden vill det till att det plockas en hel del poäng framöver redan, för att den gröna linjen ska ligga på ungefär samma som de övriga (men helst över, naturligtvis):



Ska försöka uppdatera denna trendkurva lite då och då - glömmer jag det och ni saknar den så påminn mig gärna!