Varför inte börja det nya året med den tredje delen i min serie, tänkte jag. Sagt och gjort, här kommer efter lite uppehåll (mest p.g.a tidsbrist) ännu en del som är aktuell för tillfället också.
Del #3 : Sportchefsrollen
Detta är ett högaktuellt ämne och har på sistone diskuterats livligt bland supportrar, framförallt på BoISaren-forumet på svenskafans.com. Vi har fått en ny sådan till slut också, i form av Mats Aronsson. Min bild är att den allmänna opinionen är försiktigt optimistisk till honom. Det ser bra ut "på pappret" och kan han bara leva upp till de högt ställda krav som Landskronasupportrarna ställer kan det bli riktigt, riktigt bra.
För närvarande har klubbdirektör Lars Persson även varit innehavare av sportchefsrollen, och de flesta av oss utomstående supportrar anser att det inte är optimalt utan vi vill ha en dedikerad sportchef som är väl lämpad för jobbet istället. Jag vill det, åtminstone. Från klubben är man nog tveksam mest ur synpunkten att det blir ännu en anställd med en förmodad inte helt dålig lön heller eftersom det kräver mycket arbete, ansvar och resor. Samtidigt tror jag man är mycket väl medveten om nyttan och behovet av denna roll, och vad rätt person på rätt plats kan innebära för BoIS framtida resultat. Men nu blir Aronsson Sportchef+Klubbdirektör istället för Lars Persson som var Klubbdirektör+Sportchef. Stor skillnad? Tveksamt. Kenneth Håkansson i spetsen för styrelsen vill med denna flipp-flopp på titlarna göra sken av att det sportsliga är viktigare än det administrativa s.a.s. Men i min värld räcker inte prioritetsordningen på två titlar - det är helt upp till hur innehavaren av dessa förvaltar sina roller.
Som jag har förstått det och minns - rätta mig gärna om jag har fel - så har det grovt sett (datummässigt) under senaste allsvenska sejouren från 2002 sett ut ungefär så här, över vem som haft sportchefsrollen:
2002-2003: Janne Jönsson (+ Lars Persson?)
2003-2004: Mats Jingblad (+ Lars Persson?)
2004-2005: Issa Manglind
2005-2006: Lars Persson
Min bild av resultaten dessa producerat under sina respektive "mandatperioder" vill jag sammanfatta betygsmässigt så här, utan att gå in på exakt vilka spelare som värvats under respektive:
2002-2003: Knappt godkänt, men knappa resurser gjorde att man var försiktig och satsade mer på egna talanger.
2003-2004: Ett stort lyft, Mats Jingblad har bra kontakter och lyckades få hit riktigt bra spelare, om än lite för många kanske. Tyvärr förvaltade han inte deras kompetenser särskilt bra och tyvärr tror jag det kostade klubben en hel del ekonomiskt såväl som sportsligt.
2004-2005: Issa har stort kontaktnätverk och många kritiserar hans period. Jag vill säga att han gjorde ett godkänt jobb och fick hit spelare med bra kompetenser. Men frågan är om det var rätt spelartyper för tränarens (Jingblads) sätt att se på fotboll?
2005-2006: Sommaren 2005 försökte man värva sig ur krisen som pekade mot nergradering, genom att ta in tunga namn. Värvningarna var bra som kompetenser, men lite för omotiverade spelare bra. Slutbetyget blir ändå Väl Godkänt av Lars Persson, trots allt.
Behöver vi verkligen en sportchef?
Utan tvivel, om Ni frågar mig. Vi behöver en dedikerad sådan som kan viga "sitt liv" åt att scouta spelare baserat på tränarens önskemål och vad beslutande organ godkänt. Jag vet inte men tror inte styrelsen tar beslut om vilka spelartyper som ska värvas, dom tar nog mest beslut om ev. ATT få värva någon men framförallt vilka ekonomiska ramar som tillåts att förhandla med när det kommer så långt. BoIS har ett fotbollsråd eller liknande (tror jag) som består av kanske Kenneth, Lars, Pude och säkert någon till. Detta är dock rena gissningar från min sida, men har för mig jag har hört eller läst något sådant. Denna grupp tar beslut om vad sportchefen ska ragga upp, och sedan diskuterar man de objekt sportchefen hittat. Därefter förhandlar man. Så tror jag en värvning går till, men jag kan mycket väl ha fel.
Hur som helst - fördelen med en kombinerad roll för Aronsson (tidigare Persson) är att vissa beslut i t.ex förhandlingar kan tas av en enda person istället för av två gemensamt, bara man håller sig inom angivna ramar från styrelsen. Då snabbar man upp processer. Nackdelen är att även i en liten klubb som BoIS tror jag inte det är särskilt lite arbetsuppgifter för en "VD" (klubbdirektör). Jag ställer mig därför tveksam till om Mats verkligen kommer att hinna med att agera två roller på samma gång, jag hade helst sett att vi har en sportchef som kan fokusera helt på scoutning och truppsammansättningen. Utan ett bra "lim" mellan medspelarna, d.v.s att olika individer ska kunna samarbeta bra, förstå varandra och agera som ett lag, blir det som det blivit hittills de senaste fem åren. Massor av duktiga fotbollspelare med höga kompetenser, men få som kommer till sin rätt. Individuell skicklighet är en sak, men en viktig faktor som allt fler klubbar tittar mycket på är hur de är som personer och vilka spelartyper de passar bra och dåligt med. Djurgården har gjort det ett antal år, AIK har börjat med det för något år sedan (eller börjat lyckas med det, åtminstone) och Elfsborg likaså. En annan klubb som har samma problem som BoIS är t.ex MFF - och det anser jag vara deras förklaring till att de inte lyckats fullt ut. Massor av kompetens men inte tillräckligt rätt kemi/lim mellan spelarna.
Så det är väl sammanfattningsvis rätt att lägga mer tyngd på sportchefsrollen än klubbdirektörsrollen. Men ekonomin i klubben verkar inte vara bra för tillfället om man tittar på de ageranden som gjorts på sistone. Det är naturligtvis inte fel att rätta munnen efter plånboken utan helt rätt gjort nu när återtåget-satsningen spårade ur. Om vi kommer tillbaka till allsvenskan inom kort och/eller ekonomin förbättras avsevärt, hoppas jag vi får två separata roller för sportchef och klubbdirektör.
Vilket Mats Aronsson är bäst på lär vi få svar på redan i år.
Tidigare delar i serien:
Del #1 : Hur blev det med "egna talanger"?
Få inlägg via E-post:
5 kommentarer:
Jingblad kom 2004 och stannade även över 2005. Issa var innan dess och Jane Jönsson innehade aldrig något som kan likns vi den sportchefroll. Under Jannes tid var det Lasse, Issa, Lasse om jag mins rätt. De flesta lyckade nyförvärv under 2000-talet har dock, i mina ögon, snarare Reine Almqvist stått som beslutsfattare för (och Lars som administratör)
Så det blir alltså:
2000: Reine (laget som gjorde succé 2001-2002 skapas)
2001-2004: Lars/Issa (kaos)
2005: Mats J (Ekonomisk galenskap)
2006: Lars/Per H (Rensning i ledet)
2007: Mats A/Per H (Få kloka värv)
Tjena Micke och bra att du vaknat. Gillar inte när du har så långa uppehåll.
Togge säger att Reine stod för dom bästa värvningarna och jag måste nog säga att jag håller med honom. Jag har min teori till varför det blev så. Under hans tid var Landskrona BoIS en klubb där det fanns en klar RÖD TRÅD som genomsyrade föreningen. Reine som huvudtränare var inget annat än klockrent. Fotbollskunskaperna hade han och även BoIS talangfabrik där han noga kunde följa BoISa talanger och vara med att flytta upp dom. Att BoIS byggde upp en grym trupp redan under Reines tid stämmer.
Hur kommer det sig att han kunde göra det då? Ja, på Reines tid var BoIS en liten superettan klubb med en stabil ekonomi, men några större PENGAR fanns det inte. Huvudtränaren, ungdomstränarna och dom andra ledarna kunde ostört sköta sina arbetsuppgifter utan att klubbdirektör eller övriga styrelse intervenerade.
När vi väl tog steget upp till Allsvenskan 2002 så blev det precis som Togge skriver inget annat än succe. Hade vi haft en lite bredare trupp hade vi INTE slutat på en 11:e plats.
Vad händer 2003 då? Jan Jönsson är tränare. BoIS är ett succe lag i Sverige men framförallt rullar PENGARNA in i BoIS som aldrig förr. Sponsorpengar, mångmiljonintäkter från TV och ett stort intresse i Landskrona innebär att kassakistan fylls och det rejält dessutom.
Nu får Kenneth Håkansson, Lars Persson, Issa Manglind och dom andra herrarna i styrelsen storhetsvansinne. Att BoIS ska spela ännu ett år i allsvenskan och den växande kassakistan innebär att att man ser möjligheter till att skapa ekonomiska egen intressen.
Enligt mig genomförs följande steg:
1- Succelaget, det sammansvetsade BoISa laget börjar sakta men säkert att ersättas av andra spelare. En massa spelare dyker helt plötsligt upp på provträning. BoIS ledningen känner att man kan bygga upp ett storlag nu när pengarna finns.
2- Jan Jönsson roll som tränare begränsas till att endast bestå i att coacha laget. Vilka spelare som tas till BoIS för provträning, får kontrakt bestäms INTE av Jan Jönsson, utan av Lars Persson, Issa och fotbollsutskottet där fotbollsfilosofen Kenneth Håkansson håller till. Jan Jönsson infytande i värvningar begränsas vart efter.
2004 är året då vissa styrelseldamöter har ekonomiska intressen i vissa spelare. Det är även året då Jan Jönsson tvingas till att låta vissa spelare få spela eftersom styrelsen prioriterar att visa upp spelare för marknaden som man sedan kan sälja. Lars Perssons och Kenneth Håkanssons inblandning slutar med att grunden för grupperingar, missämja mellan spelare läggs. När det återstår 10-12 omgångar sparkas Jan Jönsson. Anledningen enligt mig är att han ryter ifrån någon gång innan och säger att han INTE kan acceptera att Lars persson och Håkansson blandar sig i hans val av första 11:a. Kenneth Håkansson tar chansen att vinna tid och avlägsnar Jönsson. I hans ställer kommer som bekant Jingblad och inte blir det bättre för det.
Redan i den truppen som Jingblad kom till fanns det grupperingar, spelare som var missnöjda. Att vi fixade kontraktet det året var tack vare att Kevin amuneke kom tillbaka från sitt benbrott och gjorde flera avgörande mål.
2005 ska jag inte gå in på så mycket. Lars Persson har sina spelarinvest, Kenneth Håkansson kräver att vissa spelare ska gå före andra för att kunna visas upp på marknaden och båda tror att alla deras nya värvningar är så satans mycket bättre än truppen 2002. Man går ut och säger att man ska bli ett topplag. Detta går Jingblad med på förutsatt att han får hämta några egna spelare. Vilket han även gör.
2005 blir året då BoIS rykte såväl fotbollsmässigt och som varumärke fläckas ner. Spelarbråk, premiebråk som når media, grupperingar inom truppen och flera spelare lämnar antingen innan eller mitt i säsongen av missnöje.
När sommaruppehåller nås och det står klart att BoIS är ett bottenlag går kenneth Håkansson och Lars Persson och gör det som en desperat torsk skulle göra- köper det som ör avdankad och som ingen annan vill ha och det för väldigt stora pengar.
Storhetsvansinne, girighet när ekonomin blev stor och inkompetens i överflöd. Där har du punkterna till varför BoIS blev pannkaka efter 2002. Ledningen klarade av att styra en superettanklubb med liten ekonomi, men när man tog steget upp i finrummet räckte man helt enkelt inte till längre.
Ta Issa som ett ex. Han var sportchef men blåste sina arbetgivare. Istället för att representera sina egna intressen gagna han sig själv. Både issa och Lars Persson samarbetade med vissa agenter som man hade en extra gott samarbete med. Det är i ljuset av detta som man ska se alla provträanande spelare i BoIS och alla konstiga och värdelösa värvningar.
Agenterna och förmodligen öven Kenneth Håkansson arbetare Issa och Lars blev väldigt nöjda när man kunde ta hit en videiobrasse, låta honom provträna och sedan binda till sig med KLUBBENS PENGAR.
Tack för en fin fin blogg Micke!
Hej igen Micke!
Jag tycker att man missar fotbollutskottets roll i det hela. Dom är väl också med och beslutar i vilka spelare som ska värvas??!!
Man kanske borde ta reda på vilken roll dom har.
Tack för era utförliga kommentarer, väldigt uppskattade! :)
Ett tillägg till Jingblads ankomst - det var nog inte endast att Kevin Amuneke kom tillbaka från skada som räddade oss. En ny röst i omklädningsrummet gjorde nog sitt, men även den faktorn att Jingblad fick hit Felix Magro. Det är dom tre nycklar jag tror räddade oss DÅ, med nöd och näppe.
Apropå Issas tjuv- och rackarspel som det diskuteras om är jag inte helt säker på att det gick till så. Själv vet jag att BoIS under flera månader velade och hade sig inför kontraktsförlängning med Felix, och man försökte få honom så billigt som möjligt. Enligt rykte krävde han 80 tkr plus fri bil och fri bostad, och det är så klart en hel del pengar. Givetvis vill man ju pruta från klubbens sida, inget konstigt med det, men det är inte acceptabelt att en så'n här förhandling ska behöva ta flera månader. Inte när Felix har ett kontrakt som går ut i samma veva. Därför har jag full förståelse för att Magro till slut accepterar ett sistaminuten-bud från Djurgården som visade handlingskraft och dessutom gav honom ungefär vad han ville ha - utöver de rent sportsliga utmaningarna. Om det se'n är Issa som "tipsat" DIF är inte snyggt gjort om det stämmer, men fundamentalt får BoIS "skylla sig själv" i den affären. Klantigt agerat i förhandlingen.
Skicka en kommentar