Matchrapport:BoIS - Sundsvall : 2-0

Eländes elände - i sista stund viker man själv ner sig trots man hade bestämt sig för att inte gå och se matchen - det var ju ett helt underbart väder så man ville inte sitta inomhus och se VM-matchen USA - Tjeckien. Och med facit i hand kan man ju konstatera att man hade iallafall tur med vädret, ja...

En krystad vinst mot ett bottenlag i superettan, där det snarare var tur att vi fick ett stärkande ledningsmål genom Eklundh än något annat, vilket i sin tur ledde till bättre självförtroende och något bättre spel. Då kom också mål nummer två ganska omgående och man såg tydligt hur självförtroendet höjdes ytterligare en bit. Det mest positiva är med andra ord att det stärkte laget lite med en vinst - och turliga mål räknas som tur är dom också. Men en vinst var ett absolut krav - hela första halvlek vill jag glömma och mycket av alla katastrofala felpassningar, osäkra insatser och framförallt all ovilja att finnas på planen hos många spelare vill man definitivt glömma. Men vi kan inte bortse från det, ändå...

Sundsvall är ett lag i ännu större misär än BoIS och vi ska vara glada att deras tränare gör "genidraget" att sätta måltjuven "Herminator" som ytterback istället för anfallare. Sundsvall ville dock absolut mest och arbetade hårdast i båda halvlekar även om moralen sjönk drastiskt efter varje mål bakåt. De försökte och kämpade men fick precis som BoIS kramp och handlingsförlamning när de närmade sig straffområdet, och var tämligen uddlösa. Deras största chanser de hade var när Baxter gjorde fladdriga insatser i luften.

Patrik utlovade överraskningar både taktiskt och spelarmässigt, i tidigare intervjuer i media under veckan som gick. Tycker han det är en överraskning att gå tillbaka till 4-2-3-1 efter att provat 4-4-2 ett par gånger har vi nog inte samma bild av vad en överraskning är. Eller låg överraskningen i att Kalle fick vara högerback igen medan Dahlgren fick vara defensiv mittfältare? Jag kallar det just så och inte "balansspelare" eftersom laget hittills inte klarat av att spela 4-2-3-1 som det ska spelas, och då fyller balansspelarna ingen annan roll utan att vara två defensiva mittfältare. Mycket till taktiska förändringar var det då inte, knappt nämnvärda ens - och var låg förändringen i spelarmaterialet? Att Bobo fick sitta på bänken igen när Johan Andersson var indisponibel?

Pude gjorde ärligt talat precis allt fel i denna matchen, från början till slut. Från laguttagning och spelsystem, via positionering av spelarna och fortsatte via en urusel coachning under första halvlek - tre gånger räknade jag till att han var uppe och rörde på sig och försökte säga något, kort bara, under första halvlek t.ex.. Det fanns mycket, mycket mer att fixa till bland spelarna under den halvleken. Sedan är hans byten katastrofala också. Först tänker han byta ut Eklundh mot Bobo - inget konstigt i sig, men så gör Eklundh mål. Då väntar han 5 min till innan det tänkta bytet sker. Byter man verkligen ut en spelare tidigt i matchen när han precis gjort mål? Vilken tränarkurs fick man lära sig det på?. Och i 75:e minuten byts Söderstjerna ut, trots att han som vanligt var en av de som presterade något på planen och som kämpade, rev och slet. Bad han själv om bytet? Annars är det för dåligt! Han la ju fram mackan till Eklundh i en snygg djupledsgenomskärare också - tar man verkligen ut en spelare som en kvart tidigare stått för ett assist och som själv haft ett friläge med målchans och är allmänt en av de få kreativa krafter ett lag har? Att ta ut Kung JP och sätta in Okkonen vid full tid var väl mer av akademisk karaktär för att få tiden att gå lite och försvara ledningen bara, så det kan man inte säga mycket om.

Just nu är det spelarna som underpresterar på planen och dom är därför främst skyldiga - eller ska vi välja att säga "att tacka för" när det går bra, för att vara mer positiva? - men tyvärr tror jag det är Patrik Johansson som arbetar en hel del på fel sätt i det dagliga arbetet. Detta gör att många spelare blir osäkra, vissa blir avtrubbade och slöa då de är säkra på sina platser i startelvan och framförallt gör det en hel del spelare - "B-laget" frustrerade och förbannade för att de inte har en rimlig och ärlig chans att ta en plats i matchtruppen ens. En bra tränare ska klara av att hantera en så bred trupp som vi har, på ett mycket bättre sätt. Här har Pude misslyckats katastrofalt hittills.

Nu är jag en person som är positiv och optimistisk av naturen. I grund och botten är Pude rätt tränare för BoIS, men mycket snart (enstaka match framåt i tiden bara) måste han ta ett stort steg framåt i sin tränarroll och styra upp hur han sköter sitt lag - annars måste han bytas ut inom kort mot någon som klarar hela tränarrollen och alla arbetsuppgifter som ingår. Kanske Pude t.o.m skulle be om ursäkt till hela truppen och erkänna att han satsat fel som trott stenhårt på "sitt" arbetssätt hittills, och förankra en vilja i hela truppen att "börja om från början". Låta alla spelare börja om på noll, s.a.s, gå tillbaka till klassiska 4-4-2 (med eller utan diamantform) och börja med ett rotationsystem. Samtidigt kanske han borde lägga större värdering i vad spelarna presterar i matchsituation (när det gäller något) än enbart fokusera på träningsinsatserna? Det finns säkert spelare som är loja på träningarna men bra i match - för motsatsen är vi smärtsamt medvetna om att det finns... Och om Pude inte har gjort det redan bör han ha en individuell sittning - "kvartssamtal" - med samtliga spelare och be dom berätta precis vad dom tycker och tänker om sig, om Pude, om vad de tror behöver göras för att vända laget till ständiga vinnare. Sedan bör han samla ihop dessa intryck och ta till sig de konstruktiva bitarna och använda vad han kan av det. Så hade åtminstone jag gjort i hans läge just nu - då både förankrar man hos spelarna att man är öppen för förändring, förslag och att man lyssnar så spelarna känner sig delaktiga. Som det är nu tror jag spelarna bara känner att de är legofigurer som ska göra som Pude säger.

Ska man leta efter nålar i en höstack genom att hitta positiva saker i övrigt så kunde man åtminstone se att vissa spelare ville väldigt mycket och försökte, även om de misslyckades fatalt för det mesta. Norell, Lindh, Söder, JP, Kalle, Dahlgren och Wikman. T.o.m Kevin gjorde äntligen en åtminstone godkänd insats, vilket var hans bästa match hittills utöver Örgrytematchen som är den ende där han visat sitt rätta jag. Men eftersom jag och de flesta vet att Kevin kan mycket, mycket bättre än han presterar just nu så är jag fortsatt starkt kritisk till att han är på plan till nackdel för t.ex Alvedin, Bobo och Måns som kunde fått lite roterande chanser...

Glädjebilder från Pontus Segerströms 2-0 mål - notera vilka spelare det är som är glada och gratulerar. Norell, Bobo, Lindh, Dahlgren. Även om dessa spelare inte alltid lyckas bra i matcherna så vill de alltid oerhört mycket och försöker, till skillnad från en hel del andra spelare i nuläget. Sätt dessa spelare på sina rätta platser och de kommer att vara vägvinnande med sin mentalitet - och har de en bra dag kan de överraska alla.

Är det bara jag som ställer mig frågande till varför det är enbart Kung JP som rör på sig och möter när det är inkast? Har någon annan överhuvudtaget fått ett inkast mot sig vid ett enda tillfälle i en enda match hittils? Det har dom, naturligtvis, men det "känns" inte så. Varför är det så här, varför rör inte spelarna sig? Det liknar 2004 när bara JP och Okkonen rörde sig på planen överhuvudtaget...

Lee Baxter ingav inget större förtroende med sina insatser - mest komiskt var väl när han såg ut som han stage-dive:ade med en hög och lång luftfärd, sträckandes en knuten näve i luften och missade bollen med hur mycket som helst!? Tyvärr fick han mycket klagomål från publiken under match, en del t.o.m buade och skrek okvädesord - och officiella B&W-klacken satte lågvattenmärket när de ville se Stojan. SKÄRPNING! Stötta de spelare som är på planen sålänge det är match, åtminstone! Säga vad man vill om Lee och hans osäkra fladdriga insatser - men sålänge han håller nollan tycker jag inte man ska lasta honom. Inte ens om det är hans backlinje som räddar honom. Målvaktens uppgift är att släppa in så få bollar som möjligt i mål - klarar han uppgiften är han godkänd! När han "fladdrar" och släpper in, däremot, kan han få kritik. Dock fortfarande mellan matcherna och inte mitt under dom. Inte när det är tyst som en likvaka på IP så allt hörs hur bra som helst...

BETYGSSÄTTNING:
(1=Underkänt, 2=Dåligt, 3=Godkänd, 4=Bra, 5=Perfekt)

[4] : Pontus, Lundberg

[3] : Söder, JP, Kevin, Baxter, Eklundh

[2] : Norell, Lindh, Bobo, Kalle, Dahlgren

Motivering: Backlinjen med mittlåset i första hand, håller stången mot de attacker som kom så de får bäst betyg bland spelarna. Godkända spelare var Baxter för att han "höll nollan", Söder och Kung JP för att de försöka en del även om dom misslyckades för det mesta så ville de hela tiden iaf. Eklundh gjorde trots allt mål annars hade han fått lägre betyg, och Kevin gjorde sin bästa match i superettan hittills i år. Norell tyckte jag synd om som rev och slet oerhört mycket men lyckades väl knappt med något alls, precis som Lindh även om Jonas "försvann" en del mellan varven oxo. Kalle var ganska osynlig och slog bort många passningar men lyfte sig ändå mer ju längre matchen gick, och Dahlgren försökte mellan varven men var nog ganska vilse på sin nya position. Till min personliga besvikelse måste jag ge Bobo ett dåligt betyg men jag skulle ändå vilja se honom från start någon match mot ett "dåligt" motstånd, gärna tillsammans med Alvedin på topp. Bobo är irrationell, teknisk, kreativ och arbetsvillig - samtidigt som han är tung och även stark i luften. Tillsammans med en liten snabb måltjuv som går mer på djupet och har bollen på marken kan Bobo & Alvedin vara helt rätt att prova tillsammans!

Avslutningsvis till "klackkampen":
Båda klackar får totalt underkänt av mig - detta var det i särklass sämsta jag upplevt någonsin hittills på IP. En officiell klack som sjöng typ 3 ramsor på hela matchen och i övrigt deltog i likvakan (förvisso som närmast sörjande i vit slips, kanske) och dessutom häcklade en egen spelare i form av Baxter. Och Västra Läktaren verkade missa att matchen började kl 19 och inte kl 20 när de väl "kom" - och visst sjöng de ihärdigt men att sjunga om sig själv hela tiden är ingen hejarklack - det är kvalificerad körsång á la Kjell Lönnå bara!

Om första halvlek från VL och den nästan helt uteblivna insatsen från B&W-klacken skulle vara någon form av protestmanifestation mot laget måste jag säga att det är helt fel väg att gå enligt mig - så det är ingen "ursäkt" eller "förklaring" jag godkänner. NOLL POÄNG TILL BÅDA KLACKARNA!