Kräsen publik?

För ett par dagar sedan diskuterades på svenskafans-forumet huruvida Landskrona-publiken är kräsen eller ej, och detta kom upp efter att Helsingborgs Dagblads webb-tv intervjuade Roar Hansen som fick skicka vidare en fråga till nästa intervjuobjekt; BoIS assisterande tränare Hasse Eklund. Frågan löd ungefär “Hur ska ni göra för att blidka den kräsna publiken i Landskrona”, och Roar menade nog bara väl med frågan men signalen var tydlig ändå.

Visst upplevs publiken på Landskrona IP nog ganska svårflörtad och kräsen – men jag tror inte vi är direkt ensamma om det. Kanske går det inte att jämföra med lag som inte ens har 4-siffrigt publikantal, men överlag tror jag samma typ av publik finns på de flesta arenor med några tusen eller fler i publiken.

Dock tror jag att - möjligtvis – är man i Landskrona inte så eftertänksamma alla gånger, kanske pga känslor, vilket kan leda till att hemmalaget får sin egen publik emot sig under matcher. Logiskt sett borde kritik komma efter match istället, så man bara stöttar medan matchen pågår. Även i motgång. Men nu har ju inte logik och känslor något samband heller…

Mitt tips till Henke/Hasse och spelarna i truppen är att ta den närmaste vägen till BoIS-supportrarnas hjärtan: Ge järnet hela matcherna, visa hjärta och vilja, svett och tårar. Kanske inte blod som normalt annars ingår i föregående mening – men gärna lite “smälla på” motståndarna men regelmässigt. I Landskrona älskar vi krigare till spelare. Även om man misslyckas med passningar (bara man “tänkte” rätt) och även om man missar målet (bara man åtminstone “tar avslut”) – det är vi allmänt mycket mer förlåtande till – bara man visar attityd.

Som exempel var det nog en hel del år sedan vi såg någon hemmaspelare på Landskrona IP som sista kvarten låg på rygg i gräsmatten och hade kramp i benen. Det har vi bara fått se motståndare göra…