Ingen motvals kärring…

… men de senaste två matcherna har jag inte riktigt samma bild som den generella supporterskaran har.

Mot Åtvidaberg
Efter denna match gnällde och kritiserade många laget men jag tycker faktiskt BoIS överlag spelade ganska bra sett till intentionerna man hade i olika spelsituationer. Vi mötte dock ett bra lag som hade gjort sin läxa och lyckades stoppa oss – framförallt mötte vi en bra backlinje som hela tiden hade den lilla turen på sin sida som man behöver. I princip varje framspelning, instick osv fick en back en tå på och lyckades bryta. En eller två missar här och det hade kunnat rassla i nätet. Spelet i övrigt var inte det bästa BoIS presterat men i mina ögon ändå ganska godkänt.

Mot Syrianska
Här är jag besviken – på motståndet. Många är lyriska och säger det var BoIS bästa match för året. Det var det inte för det var matchen mot GAIS i cupen, anser jag. Men Syrianska bjöd inte alls upp till dans och möter vi ett dåligt motstånd är det klart man själv syns i lite bättre dager. Vi spelade absolut bra, lugnt och metodiskt och hade en väldigt säker defensiv. Dock är jag inte imponerad av att man bränner två solklara frilägen ensam med målvakten, där måste minst ett av dom sitta. Nu löste det sig ändå och skönt att Pär ändå fick göra mål se’n. Jag är inte heller imponerad av att man efter 1-0 och några minuter, mer eller mindre slutade spela och mest stod stilla (undantaget Pär och Ivo som var våra två bästa spelare i mina ögon, då de kämpade mest och sprang mycket). Man släppte in Syrianska lite i matchen här men tog tag i det igen sista 10-15 minuterna och i svack-perioden var motståndet för dåliga att utnyttja situationen med att stänka dit något mål.

Just den här “svackan” efter att man gjort mål är ett farligt symptom, när spelarna slappnar av lite. Man gick in i matchen heltaggade, kämpade hårt tills man gjorde mål och sedan kändes det lite som spelarna tänkte –“Så! Nu var det fixat, nu kan vi spela av matchen bara”. Mot bättre lag hade det straffat sig. Det positiva är dock att man arbetade sig in i matchen igen efter denna kvart av dvala. Det är bra, nu ska man bara jobba på att minska den stunden av apati efter ledningsmål för att till slut eliminera den helt.

Annars får jag säga att det är så fruktansvärt roligt att som supporter se hur laget äntligen spelar som ett lag och att man jobbar för varandra. Det är kul att se ett nästan vattentätt försvar, t.o.m när Jocke går ut och Johan tar steget ner som mittback. Och det är härligt att se Pär kämpa och slita – då får han också utdelning för sitt arbete och skulle kunna ha gjort hattrick igår med lite mindre otur.

Matchen borde slutat minst 4-0 eller 5-0 sett till matchbilden totalt så jag är absolut inte missnöjd på något sätt – men lite nyanserat får det ändå vara på både ris och ros. Denna match var definitivt ett ytterligare steg framåt i utvecklingen av “Nya BoIS” – men vi får inte glömma att det var ett förvånansvärt dåligt motståndarlag vi mötte.