Hur långt bär det?

Alla supportrar är nog positivt förvånade över hur spelet sett ut så här inledningsvis, och naturligtvis överlyckliga för att det dessutom räckt till vinster. Om jag minns rätt har vi i år bara förlorat mot Malmö FF och Herfölge i försäsongens två första matcher, samt Qviding i serien = 3 förluster. Vi har 4 kryss (TFF, Hammarby, Öster och Mjällby) på försäsongen. I cupen har vi 2 försäongsvinster (Ängelholm och LB07) plus 3 cupvinster (Lund, Lindome och GAIS) plus 2 serievinster (Sirius och Vasalund) = 7 vinster.

Summering: 7 segrar, 4 oavgjorda och 3 förlorade.

Det är ett bra facit – speciellt med tanke på att 2 av 3 förluster kom i våra två första matcher på försäsongen, och att vi faktiskt haft kryss mot riktigt bra motståndare där även Öster får ses som lite av ett spöke för oss annars trots en division lägre. Förlusten mot Qviding är egentligen den enda plumpen i protokollet men fullt förlåtlig i seriepremiär och på bortaplan.

Till saken hör också att vi faktiskt bytt ut i princip halva truppen mot nytt blod, så den blodtransfusion jag efterlyste flera gånger under förra året är genomförd. På försäsongen bryr man sig inte så mycket om resultaten, men genrepet mot Mjällby gav mig en orolig känsla för där fanns mycket att önska av spelet. Det var dock som bortblåst när serien väl drog igång.

Man ser naturligtvis hur spelarna inte tänker på samma sätt i en hel del situationer när de ska samarbeta, och det är den biten jag sagt ett antal gånger nu att den tar normalt sett fram till serien vänder. Ändå ser det ruggigt positivt ut redan nu – vi har ett riktigt snyggt spel, passningarna funkar överlag rätt bra och viktigast av allt är just nu det klassiska och traditionella svenska kollektivet.

Senaste segern mot GAIS var verkligen en riktig kollektiv seger. Någon spelare vara individuellt lite sämre och någon lite bättre, än snittet. Men det är inget man behöver bry sig jättemycket om sålänge man ser att alla verkligen sliter hårt på planen och jobbar för varandra.

Vi har fått se ett väldigt varierat anfallsspel – inlägg från kanterna, räder från kanterna, skott utifrån, skott nära, spel i djupled och spel på target – och framförallt; En mur bakåt. Att t.ex. ett allsvenskt lag som GAIS bara lyckas göra mål på offside, straff eller när ett skott långt utifrån lyckas få en fot på sig av någon inne i straffområdet så den byter vinkel – ja då har man som lag lyckats bra med defensiven ändå. Och vad gör ett eller annat insläppt mål när vi själva hittills har producerat både många mål och genom många målproducenter?

Hur långt räcker då detta? Ja några hoppas och tror såklart att allsvenskan är fullt möjlig redan i år. Man ska inte utesluta det, men dock känna till Murphys lag och kunna den. I år har vi varit relativt skadefria mot tidigiare, men vad händer när skador börjar komma, tillsammans med avstängningar? Vad händer med självförtroendet hos spelarna om/när vi förlorar 2-3 matcher i rad?

Själv är jag mycket nöjd med inledningen på säsongen, och tycker synd om alla de som valde att inte gå på matchen i söndags för dom missade en riktig fotbollsunderhållning av sällan skådat slag som randig supporter.

Alla spelare och även tränarstaben ska ha en stor eloge för sina insatser hittills. Det ser riktigt spännande ut det här och jag hoppas Linderoth kan bygga en bra stomme från dessa spelare och även om det vore kul att gå upp i allsvenskan redan i år tror jag ändå det vore nyttigt att ta även nästa år i denna serie, för att bygga färdigt grundstrukturen till ett lag som inte bara går upp – utan även lyckas stanna i allsvenskan. Oavsett vilket kan vi om det fortsätter i denna ödmjuka stil från spelarna förmodligen räcka så långt att vi kan ställa till det för ett och annat förväntat topplag till konkurrent…

Valborg är lite som nyår i mina ögon; det är amatörernas afton. Vi riktiga män går på Landskrona IP på torsdag och ser matchen live – även om vi spelar in den på video för att se i efterhand också :-)