Äntligen Dax!

Som man har väntat och längtat – ett långt och tråkigt vinterhalvår är över, serien har dragit igång och i omgång 2 är det äntligen hemmapremiär.

Fullständigt nytt lagbygge från i år, under Linderoths ingenjörsskap och utan större förväntningar på sig från varken fotbolls-Sverige eller från oss supportrar. Förhoppningar har man alltid, men i år är kraven på laget lägre än någonsin och för en gångs skull är BoIS inte favorittippade att vinna serien. Vi är underdogs. Vi kan slå från underläge. Vi har rätt att misslyckas i år. Detta är bara vårt första steg på en lång väg att vandra upp till allsvenskan.

Tajmingen är lite dålig, ändå. Finanskris råder och Kenneth Håkansson, Lars Persson och Mats Jingblad har schabblat bort klubbkassan under de senaste åren så den ekar tom nuförtiden. Jag kan inte undvika att tänka på vilka fynd BoIS skulle kunna göra rent ekonomiskt annars i tider som dessa. För ungdomar, talanger och div.2 spelare i all ära – det behövs ändå en och annan spetskompetens. Nu har vi dock helt osannolikt och förvånansvärt ouppmärksammat i fotbolls-Sverige, fått låna en dansk supertalang från Chelseas reservlag (!). Tur att vi har honom åtminstone, och att Chelsea i princip pröjsar allt för honom också.

En ny brasse finns i sta’n och efter en skada är han nu på bänken, vilket borde innebära att han troligtvis får göra ett inhopp i hemmapremiären kanske. Åtminstone för att få presenteras och visa upp sig lite för publiken.

IP’s gräsmatta rapporteras vara i oförskämt bra skick för årstiden. Nästan “som vanligt”, alltså. Fantastiskt – och i sig själv stämningshöjande också. Man kan bara hoppas det blir strålande solsken under matchen som det varit i övrigt de senaste veckorna här. Själv hoppas jag på publikrekord jämfört med förra året; Över 4000 är kanske en stor förhoppning men borde inte vara omöjlig ändå. Spelarna har ju dessutom varit och visat upp sig överallt på sta’n och delat ut tidningar.

Möjligtvis blir det ingen klack under matchen. Eller åtminstone en. Kanske två – eller rentav tre. Ingen verkar veta. Kanske blir det förändring även på arrangemanget före inmarsch – kommer tröjan att bäras in och visas upp för sittplatspubliken i år också? Inte för att vi på ståplats verkar behöva se den enligt de som bestämmer – men Flytgolv verkar inte längre vara huvudsponsor. Eller guldsponsor. Eller ens sponsor alls?

Nåja, det ska bli riktigt kul att återinföra sina små rutiner inför match, att få se flaggorna vaja på stadens bussar under dagen. Det ska bli oerhört skönt att få gå ut och ställa sig på IP igen. Man kommer våndas, vara nervös, hoppas, förhoppningsvis glädjas och eventuellt bli besviken. Men man är där, och man älskar det. Även om grabbarna förlorar.

I år har jag beslutat mig för att vara betydligt mer tålmodig, överseende och ge Linderoth och spelarna tid på sig att bygga upp något som i framtiden kommer bli bättre än vi någonsin sett tidigare, åtminstone sedan 2003. Vi supportrar kan bara hjälpa till med detta på två sätt; Att heja på laget i medgång och motgång, samt att ha tålamod. Själv förväntar jag mig noll poäng fram till att serien vänder – allt utöver det är ren bonus. Jag hoppas vi under andra halvan av serien börjar plocka lite poäng som gör att vi hamnar i mitten på tabellen åtminstone. Då är jag ändå nöjd med detta år som är lite av ett mellanår för BoIS. Och det måste vi lära oss acceptera som supportrar. Det innebär dock inte att vi behöver acceptera att spelarna inte gör sitt jobb eller att dom är ute och festar under seriesäsong – på den punkten kommer jag aldrig att ändra mig.

Linderoth vet nog mycket väl vad han sysslar med, även om både jag och andra har våra tankar och idéer om hur man borde göra “istället”. Men Anders är kompetent så vi får förlita oss på honom, bara vi ger honom tid. Ju mer tålamod vi ger laget desto snabbare tror jag vi kan få återkomma till fotbollens finrum i Sverige, Allsvenskan. Och då även göra det för att ha en chans att stanna kvar där också.

Alla mot IP. Alla för BoIS. För “Nya BoIS”!