Oroväckande i Talangfabriken

Igår fick U21-laget stordäng i bortamatch mot Mjällby med 8-1. Förra året slutade laget 7:a av 9 i tabellen, med nämnda Mjällby samt Bunkeflo som enda lag under sig. Tittar man bara på de sista matcherna förra året, i september månad, så förlorade man med 10-2 mot Öster, med 0-6 mot MFF, och med 2-1 mot TFF. Försöker man skaka det av sig och tittar på årets resultat istället så har det bara spelats en match utöver gårdagens, och då fick man stryk med 0-3 mot MFF.

I det nya U21-systemet får man ju ha 4 utespelare som är äldre än 21 år, samt om jag minns rätt även en målvakt. Hur mycket hjälp får BoIS U21 av de i A-laget som inte har en ordinarie plats i matchtruppen? Eller av de som behöver lite speltid som annars sitter rätt mycket på bänken av de i matchtruppen? Jag vet inte då jag inte hunnit se mycket U21-matcher förra året, men kanske någon som vet kan upplysa i en kommentar? De ungdomar som blivit uppflyttade på sistone tror jag har en självklar roll här men om det går dåligt för U21 - borde inte vissa mer rutinerade (över 21 år) kunna få lite matchträning då och hjälpa dom? Efter vad jag hört är det inte ovanligt i BoIS att lovande talanger som flyttas upp ett snäpp eller som får spela i J- och U-landslag, snabbt kan bli lite av divor och tycka dom är större än laget. Så när de väl ska hjälpa sitt gamla lag ett snäpp ner i hiearkin så är dom antingen ovilliga att spela eller så bara leker dom och ska göra tekniska finesser för att visa upp sig osv. Den mentaliteten är farlig och det bör BoIS som klubb se till att få stopp på.

Nu ställer man sig naturligtvis frågan - finns anledning att vara orolig för "talangfabrikens" produktionskapacitet? Är det så allvarligt, egentligen? Både och, skulle jag nog säga. Men sett ur synpunkten att BoIS anses vara just en "Talangfabrik" ska vi nog vara lite oroliga för tillväxten. Nu har jag iofs bloggat tidigare om att vi numera kan lägga ner just det uttrycket,  då vi ju inte utvecklar egna talanger utan slutförädlar andras sådana istället då vi mest värvar 14-16 åringar.

Vad har vi fått upp på sistone till A-laget?
2006 flyttades Amar Muharemovic upp i A-laget efter att ha kommit till BoIS 2002 som 16-åring. Han har bitvis slagit sig in i A-laget och var ordinarie startelvespelare under 2007 efter att bara spelat 2 matcher uppflyttningsåret. Egen talang när man är värvad som 16-åring och spelar i klubben 4 år innan man får chansen i A-laget? Nja.. Inte direkt.

Förra året kom ju Ivo Pekalski och Christoffer Carlsson och slog genom med dunder och brak. Ivo kom till BoIS 2006 som 16-år det året och Stoffe kom till BoIS 2005, också som 16-åring. Alltså slog dom genom efter att ha varit här 1 respektive 2 år. Är det då egna talanger? Knappast, va? Visserligen fick väl Linus Olsson också komma in rejält i A-laget i samband med alla skador tidigt på säsongen 2007, men han fyllde 20 förra året och kom till BoIS 2001 som 14-åring. 6 års förädling kan kanske vara gränsfall till att BoIS har satt sin utvecklingsprägel på dom, men å andra sidan har han inte slagit genom utan är fortfarande bara en truppbreddare.

Men i år har några ungdomar flyttats upp i A-laget; Johan Heide och Patrik Holmgren - Johan kom till BoIS 2004 som 16-åring och fyllde alltså 20 i år, medan Patrik kom 2003 som 16-åring och fyller 21 i år.

Vad ligger i produktionslinan hos U21 som är närmast en A-plats inom något år då? Tja, Jesper Olsson är ju ett exempel - kom till BoIS 2004 som 13-åring och jag har själv sett honom några gånger nu under två år, han verkar ha stor potential.

Ser Ni mönstret? BoIS värvar överlag spelare som är ca 16 år gamla, drillar in dom i elitfotbollsmönster under något år och sedan får de bästa chansen i A-laget.

Vad är då en "egen talang"?
Själva definitionen kan kanske vara väldigt flexibel, men jag hävdar nu som tidigare att BoIS ägnar sig åt att felaktigt ta ära åt sig för andras arbete. En helt egen talang anser jag ska ha BoIS som moderklubb, men har talangens familj flyttat till Landskrona så grabben fått börja i det lokala laget vid tidig ålder tycker jag också det kan räknas som egen talang. Överlag vill jag säga att när BoIS satt sin prägel genom åtminstone ett par års pojklagsfotboll, följt av juniorfotboll, följt av ungdomsfotboll, följt av elitfotboll - DÅ kan man börja snacka om "Egna talanger". Enligt EU-regler är det förmodligen tillåtet att kalla det "Egen produkt" för det är det på livsmedel när man kombinerar två halvfabrikat med varandra... tsss!

Övriga aspekter?
De talanger man kan vara mest stolt över och som faktiskt är livsviktigt för BoIS ekonomi, är de som blommar ut och blir utlandsproffs. Bröderna Farnerud och Jonas Olsson som yttersta exempel, och till viss del kanske även Johan Andersson äntligen kan räknas in om han fortsätter göra bra ifrån sig i Stabaek? Se'n får man ju inte minst räkna även Rasmus Lindgren som hamnade lite i periferin då han blev proffs som väldigt ung. Men vilka i nuvarande A-trupp kommer att kunna gå utomlands inom några år, tro? Ivo och Stoffe är väl närmast, känns det som. Men även om man i så fall kommer vara stolt som BoIS:are kommer det inte kunna bli samma känsla som med Farnerudarna, Jonas, Johan och i viss mån  Rasmus.

Bernt "Linkan" Lindgren
Linkan är en av arkitekterna bakom BoIS hela ungdomsfotboll och har gjort ett enormt arbete med detta. Man kan tycka vad man vill om det, själv tycker jag t.ex. det är helt uppåt väggarna att man kör obskyra spelsystem som 3-6-1 i U-laget när de ska förberedas inför elitfotboll. Jag tycker också man börjar för sent med vinnarmentaliteten, och det tycker jag vi sett tydliga bevis för de senaste åren - hur många vinnarskallar har vi som kommer från BoIS ungdomsverksamhet? Jonas Olsson, men utöver det då? Någon? Jämför man med ungdomar som flyttas upp till A-laget i större klubbar som Helsingborg, MFF, Djurgården och inte minst IFK Göteborg ser det ju helt annorlunda ut på både kvalitet och mentalitet. Ja, dom har kanske större urval i teorin men i praktiken har dom egentligen inte det - BoIS får ju nyttja väldigt mycket av Skåne som inte ingår i HIF:s eller MFF:s upptagningsområde. Så det är ingen ursäkt eller bortförklaring.

Jag hävdar att Linkan numera lever på gamla meriter och varken hans idéer för ungdomsutveckligen eller BoIS som klubb verkar ha utvecklats i samma takt som många andra lag i Sverige. BoIS har kommit på kas gällande "Talangfabrik"-etiketten. Tyvärr. Ett ypperligt exempel är ju att titta på Linkans egen son, Rasmus i Ajax, som spelar en helt annan typ av spel än farsan förespråkar - mycket rakare, inte så mycket kortpassningar och mer fysiskt. Och det gör Rasmus med stor framgång, jag hoppas verkligen han får chansen snart i landslaget. Tobias Linderoth hinner kanske bli frisk men nu var även Anders Svensson i farozonen för den rollen som städgumma i landslaget och kvar finns väl bara Daniel Andersson - kanske Lagerbäck ringer Rasmus snart, eller att han får stå standby inför EM? Eller att man börjar skola in honom efter EM åtminstone?

Branschen
Ännu ett bevis för att talangfabriksfotbollen inte är framgångsrik, är att vi nu ser ett helt nytt A-lag under Anders Linderoths ledning. Det är slut med kortpassningsspelandet och tekniska finesser - det måste vara ett rakare och även mer fysiskt spel än BoIS lirat under ett antal år nu. På tre matcher i rad har vi sett stora framgångar med detta, trots att det är nytt tänkande för spelarna. Branschen har dragit dit hän och vi är i Sverige - inte i Spanien...

Linkan har kört sin idé under många år och stått fast vid den. Men det är nog dags att förändra en del saker i hela filosofin och anpassa sig lite efter marknaden. Där har Linkan och BoIS ett digert arbete om vi ska fortsätta ha respekt i Fotbolls-Sverige för vår ungdomsfotboll. Att köra igång BoIS-i-Centrum och Dianaskolan ser jag inte som ett led i detta arbete utan det är mer ett breddande.

Räddningen på kort sikt
För att de närmaste åren ska kunna räddas krävs nog tyvärr att BoIS fortsätter scouta spelare i hela södra Sverige, och knyta till sig väldigt lovande talanger som inget storlag lyckats lägga vantarna på ännu. Men hur länge ska BoIS arbeta på detta sätt? Eller är det rentav så att detta är framtidens melodi, snarare än att ha en egen talangfabrik? Dianaskolan kan kanske om fem år och framåt vaska fram en och annan mer egen talang i kombination med värvade lovande spelare utifrån som lockas till skolan så vi får hit dom innan de är 16 år. Men samtidigt tror jag att för det ska funka på lång sikt krävs antingen en rejäl revidering av filosofin, eller att vi blir ett riktigt etablerat lag i allsvenskan - där har tekniska talanger från nuvarande filosofi större chans att klara sig än om laget åker jojo mellan serie med några års mellanrum, då blir det mest hackat och malet...

Men 3-6-1 spelsystem? Lägg ner, för bövelen! Det är nog det dummaste jag sett när jag varit på B- och U-matcher att man inte lirar exakt samma spelsystem som i A-laget. I BoIS fall gäller landslagsmodellen med 4-4-2 i diamant - kör då det rakt genom hela organisationen. Moderna spelare ska helst kunna lira olika system och kunna anpassa sig, men låt dom omformas i takt med sin utveckling när de blir äldre, är en yttermittfältare väldigt defensiv och tappar sin fart - prova honom som ytterback istället, osv. Men utgå alltid från en standardmodell som alla i klubben ska formas efter i första hand - det är iallafall min åsikt! Vad är din? Kommentera gärna...