Sitter precis och kollar på ett TV-program på TV4 Sport som heter "Fotbollsikoner". Repris går redan inatt, kl 01:00 för den som ev. är intresserad. Del 1 av 8 som följer 12 unga lovande fotbollsspelare i jakten på ett kontrakt i Chelsea under dåvarande Mourinho (serien är från 2005). Två saker slår mig och naturligtvis kan man inte låta bli att dra paralleller till vårt kära BoIS.
1. Alla ungdomar (runt 16-års åldern) är något oerhört kaxiga och självsäkra. Detta kan vara både bra och dåligt för ett bra självförtroende kan vara en styrka. Men gränsen till övermod är väldigt fin. Utan att nämna några namn vet nog alla som läser detta och är BoIS:are att det finns några sådana spelare i vår trupp, som överlag ligger på fel sida gränsen, s.a.s.
2. Det pratades lite om vinnarkultur i hela klubben Chelsea. I näringslivet pratar man ofta om företagskulturer. Ett exempel kan vara att mer eller mindre alla anställda jobbar för att få klart ett projekt, oavsett om det innebär övertid, att göra uppgifter som inte ligger på ens eget ansvarsområde men för att man vill hjälpa gruppen, osv. Motvikten är ett företag där folk jobbar mellan kl 8-17 prick, tar sin morgonfika och eftermiddagsfika på fasta tider och ägnar mer tid åt att pissa in sitt revir så ingen kollega är inne på ens ansvarsområde, än faktiskt gör något konstruktivt. Tänk Landskrona Kommunhus så förstår Ni kanske vad jag menar. Men givetvis behöver inte en företagskultur enbart vara arbetstider och -uppgifter. Det kan vara om det är en horisontell eller vertikal beslutshiearki, klädespolicies eller annat. Troligtvis har det ändrats i modern tid men förr såg alla IBM:s kontor exakt likadana ut oavsett ort eller land - det är också en slags företagskultur. För elitidrottare och deras klubbar de representerar är det såklart ofta vinnarkultur men även träningskultur.
Hur ser det ut i BoIS, då? Det har jag själv ingen direkt insyn eller kunskap om, men jag kan gissa ganska kvalificerat att här åtminstone bör vara en hel del att förbättra. Jag ser kanske inte många träningar, och mest på somrarna, men vid de tillfällen jag varit på dessa har jag i princip aldrig sett någon spelare stå kvar efter träningen och nöta något - varken under Janne Jönsson, Mats Jingblad eller Patrik Johansson. Måtte jag ha fel, dock. Men vi kan iallafall konstatera att ingen eller väldigt få under dessa tränares perioder har varit ute och sprungit slingan självmant, under sin fritid.
Detta hävdar jag beror mycket på just klubbkulturen. I sin tur beror det naturligtvis även på vilken typ av spelare man värvar, men detta kunde nog gjorts tydligare överlag och borde präntas in som ett mantra för alla spelare. Även en bit ner i U-lagen. Det råder delade meningar om vinnarinstinkt men min åsikt är att det ska vara viktigt att vinna. Spelare bör skolas att det är negativt att förlora och inte bara på typiskt svenskt "lamt" vis tycka att "Ja men vi gjorde en bra insats även om vi förlorade". Någon som hört uttrycket "Det här tar vi med oss till nästa match" förr? Tsss...
Signatur "Journeyman" skrev idag en bra krönika på svenskafans.com om de tre ledorden "Aggressivitet", "Vilja" och "Lagkänsla". Själv har jag skrivit några bloggtexter som i princip gått ut på samma sak, men jag har valt att kalla det "RMI - Rätt Mental Inställning". Efter vad det rapporterats hittills är Linderoth på väg att införa detta. Frågan är hur långt han klarar detta. Men som Journeyman skrev instämmer jag i "Det är inte han (Linderoth) som ska prestera på plan, han skapar förutsättningar..." ... "Så upp till bevis spelare..."!
Dagens fråga: Planeras det några TIFOn inför premiärmatchen såväl som andra matcher i serien?
Signatur "Filip S" tycker inte att tifon är till för publiken utan för att hylla klubben och tända spelarna. Själv tycker jag nog att tifon, utöver att bara vara "trevliga", även är till för att tända publiken att agera "den 12:e spelaren" men inte minst också till för att i viss mån "skrämma" motståndarna under inmarsch. Dom ska veta att dom går in i en slags borg med STORT hemmastöd att tvingas kämpa mot. Det är inte bara de randiga hjältarna de ska slå, det är även publikens stöd. Och i de fall motståndarna har en klack med sig ska dom överröstas och övermäktigas med häftiga tifon. Det är "my humble opinion"...
Få inlägg via E-post:
2 kommentarer:
Håller med dig i det du skriver angående att stanna kvar efter träning och nöta. Lite det jag var inne på i mitt inlägg på svenskafans härom dagen, att många spelare tycks köra sin dagliga träning och tro att det räcker. Att vara proffs i fotboll innebär ofta inte så överdrivet många timmars gemensam träning, men jag menar att den schemalagda träningstiden bör kombineras med egen träning, till exempel genom att nöta fasta situationer eller träna upp konditionen.
Har en gammal kompis som numera huserar i division två, från tidig ålder har han stannat kvar i timmar efter träningarna och nött frispark efter frispark. Detta har också resulterat i att han nu slår samtliga frisparkar och hörnor för sitt lag med framgång. Övning ger färdighet, och den som lägger hörnor och frisparkar i Landskrona BoIS bör ha övat på detta mer än vid fåtalet träningstillfällen med resten av laget. Tänk om man kunde få se Robin Wikman, Mirza och Sebastian Karlsson stå och nöta hörnor nu inför premiären. Då kanske vi hade fått se första hörnmålet på vad kan det va, fyra fem år, i år?!
olé:
Klockrent! Det räcker iofs att se Alvedin nöta frisparkar utanför straffområdet, under halvtidsvilan på matcher så ser man att NÅGON åtminstone gör det. Som du säger - en kombination är för mig självklart, förmodligen för många av oss supportrar. Men inte för spelarna - dom vill glida in och köra ett par timmars "arbete" på förmiddagen och ett pass på eftermiddagen också. I övrigt kan dom lalla runt, sitta o fika eller som det visat sig, vara ute och festa... Inget fel i att fika eller festa kanske, men det sistnämnda bör göras med försiktighet och enligt mig alkoholfritt.
Lysande exempel med din gamla kompis - det säger egentligen ALLT om varför det ser ut som det gör i BoIS de senaste 4-5 åren med fasta situationer. När var man senast hoppfull vid en offensiv hörna? 2003 eller 2004? Det är där någonstans iaf, som du också är inne på. Nu kom det väl iofs ETT hörnmål 2007 för jag blev helt chockad och därför minns jag det, men tyvärr inte mot vem. Men även en blind höna... :)
Skicka en kommentar