Tänk själva, för tusan!

Från Farnerud-artikeln om utbuad av egna fans: "När Farnerud ... byttes in med drygt 20 minuter kvar möttes han av busvisslingar och burop. Detta trots att Sporting ledde matchen och var på väg mot seger. Sporting vann till slut med 4-0, och efteråt svarade laget genom att inte tacka den läktarsektion där busvisslingarna kom ifrån. Då utbröt kaoset."

Vad i hela friden är det som lockar en viss typ av mindre intelligenta människor till just fotboll? Är det bara jag som missat det eller är det inte så att beteende som ovan nämnda finns i obefintlig eller som högst mycket liten mängd i andra sporter?

Hur tänker dessa primater egentligen? Först buar man som tusan åt egna spelare - trots ledning (!) - varpå spelarna blir besvikna på publiken (för här kan man inte kalla dom supportrar längre) och dissar dom vid sedvanligt avtackande efter matchen. Då utbryter kaos på läktaren! Varför!?!?!? Hade man verkligen förväntat sig att få ett tack från spelarna?

Troligtvis ville dessa studieskuldfria personer mest ha en ursäkt att börja bråka, och då tar man till vilken dålig sådan som helst. Men jag kan inte för mitt liv begripa varför det är så många dåliga element som dras till just fotboll? Visst är fotboll stort, men förekommer detta även på t.ex Formel-1 tävlingar med ett par hundra tusen i publiken där? Eller på baseboll i USA på rätt stora arenor där också? Eller i NHL, för den delen? Jag vet inte men har någon läsare bra/dålig erfarenhet från någon annan sport får Ni gärna berätta via en kommenter.

Att människan är ett flockdjur ligger förmodligen som fundament för att vissa drivande krafter ska få sina märkliga behov uppfyllda och förstärkta, genom att enkelt kunna få med sig fler personer. Men då kommer nästa fråga; Var går gränserna? Inom fotboll finns t.ex många s.k. huliganer, d.v.s folk som inte bryr sig om själva fotbollen utan bara vill slåss och genom sporten får man per automatik ett antal motståndare hos de andra lagens gelikar. Detta är en betydligt grövre sak än att stå på läktaren och instämma i skallrop och buanden som man kanske egentligen inte tyckt och tänkt själv. Men flockdjuret talar - -"om andra i ens närhet på läktaren tycker det är okej att skrika okvädesord till egna lagets spelare, då kan jag också göra det", säger den lille röde djävulen på ena axeln. Någon ängel verkar sällan finnas på andra axeln. Men varför anses det som okej?

Personer som hakar på i dessa ageranden tänkter helt enkelt för lite på egen hand och litar till sina flockinstinkter istället. Men alla måste väl ha någon gräns? Om dessa personer hade sett ett antal våldtäktsmän in action så kan jag ge mig tusan på att aphjärnorna hade tänkt "Ooo - jag måste också våldta, here we go!" och skridit till verket. Tyvärr är denna instinkt (såsom det mesta annat också för den delen) större än deras hjärnor och jag är rädd för att den hade även kunnat aktiveras i riktigt grova fall - tänk pedofili, som exempel.

Jämför allt detta med flockbeteenden som vid t.ex naturkatastrofer. Plötsligt är det helt okej för en relativt stor del av befolkningen att plundra butiker och förskansa sig, så när ägarna kan återvända (om möjligt) är deras hus, butiker och företag helt plundrade på ägodelar. Är det okej? Naturligtvis inte. Såg ett TV-program (CBS 60 minutes tror jag det var) för ett bra tag sedan nu, men minns väldigt väl att i Kanada låser t.ex ingen sin ytterdörr - inte ens i en lägenhet i en stor fastiget mitt i city. Där anser man inte att man låser andra ute - man låser sig själv inne (!). "Thinking outside of the box", kan man säga.

Personligen anser jag att det finns en jättviktig sak som saknas i modern tid. Respekt. Var tog den vägen? Det är toklite av den varan nuförtiden, och det märkligaste jag noterat är också att ofta är det det klientel människor som bryr sig minst om att ha respekt mot andra och annat, som paradoxalt nog kräver mest respekt själva. Har Ni tänkt på det? För överlag vill jag uppmana alla att tänka själva i betydligt större utsträckning. Agera inte på ett visst sätt bara för ett flertal andra gör det - försök ifrågasätta om det verkligen är okej. Om det är respektfullt.
Tänk själv.