Jag går mot strömmen

Kenneth Håkansson försöker i sin ledarroll för klubben slå näven i bordet och visa vägen efter vad han kan, genom att Hänga ut spelarna som syndabockar, vilket Kenneth nu kritiseras hårt för av supportrar, min favoritbloggare Möller samt även bloggkollegan Dickson.

Den allmänna uppfattningen hos de flesta verkar vara att allt är Pudes fel och att han bör avsättas och bytas ut, eller på sin höjd sättas som assisterande till Tom Prahl som ny huvudtränare.

Min uppfattning är: Det har bara gått 6 omgångar, vi ligger ynka 5 poäng efter en allsvensk uppflyttningsplats och vi har t.o.m på förhand favorittippade Öster efter oss i tabellen också. En stor anledning till den dåliga inledningen ligger i truppstorleken på bara 19 man, men vem hade kunnat förutspå att Pude skulle ha maximal otur med skador med 5-6 man frånvarande direkt, och på samma gång under flera matcher?

Inte för jag vill friskriva Pude och hans del av ansvaret i det hela för han gör i mina ögon märkliga laguttagningar med felpositionerade spelare nästan överallt än vad spelarna är utbildade till. Han är kanske inte heller den bästa på att lyckas motivera och tagga upp laget rejält strax före match, och coachningar under matcher var föregående år mer eller mindre obefintliga. Men i ärlighetens namn har coachningarna blivit bättre i år; Han lyckades framgångsrikt med sin strategi mot Häcken och i de senaste två matcherna har han bytt spelare i tid och försökt få till förändringar genom dessa. Mot Bunkeflo bytte han in Valentino Lai redan i halvtid och gick ner på en 3-backslinje efter 3-0 målet samt stuvade om lite. Även om det inte hjälpte då kan man åtminstone försvara honom med att han försökte något, och det kan jag nöja mig långt med i vissa sammanhang. Att inte vilja eller inte försöka är det värsta jag kan se - har man velat och försökt utan att ändå lyckas tycker jag åtminstone man kan gå rakryggad!

Dessutom har jag tidigare tjatat om, och gör även denna gången, att Kenneth Håkansson äntligen tar bladet ur munnen så NÅGON vågar kritisera spelarna också. Där står jag helt bakom Kenneth för jag tycker banne mig att även helt utan tränare eller oavsett vem som har den rollen, så SKA varje spelare som tas ut en en startelva och även de som byts in under match, ta mig tusan ge ALLT och ta ansvar för sina arbetsinsatser. Det kan jag inte påstå att många har gjort, varken i år eller de senaste två åren. Tvärtom undkommer alltid spelarna kritik från supportrarna av någon anledning. "Sparka Tränaren!", "Sparka Styrelsen!" är vad alla skriker om istället. Ärligt talat, klubben har på kort tid sparkat tränare två gånger nu i Janne Jönsson och Mats Jingblad - har dessa två ageranden lett till något positivt? Var det rätt gjort, med facit i hand? Blev allt mycket bättre av detta?

Naturligtvis har en tränare huvudansvaret för det sportsliga resultatet, och är den som ska leda laget till framgångar, men samtidigt måste man som tränare ha vissa rättvisa förutsättningar också. Även om det inte kan "skyllas på" så kan det "förklaras med" att följande har talat emot Pude att nå framgångar:

Han accepterade jobbet inklusive att komma till en bred trupp, tyvärr visade sig gruppen inte fungera tillsammans och det blev ogreppbart för Pudes kompetens att få alla dessa att dra åt samma håll under första året. Därför fick 10-talet spelare lämna inför denna säsongen då Pude kunde börja bygga lag efter eget huvud istället.

Den stora spelaromsättningen i ovanstående innebär att man för femte året i rad tvingas spela ihop ett mer eller mindre nytt lag, sån't tar alltid lite tid innan det sätter sig. Därför har jag från början av säsongen sagt att jag skiter i hur det går de första 10 omgångarna, men därifrån vill jag se resultat. Därför ger jag detta laget, Pude och klubben ytterligare tid att visa vad man går för.

Tidigare ekonomiska små utsvävningar med köphysteri har lett till att klubben måste hålla koll på pengarna innan det går åt skogen, det gör att varje värvning nu noga analyseras även ekonomiskt och ger Pude sämre förutsättningar än Jingblad hade. Man har dessutom några spelare kvar på lönelistan fortfarande trots att de inte spelar hos oss längre; Friberg och Yngvesson åtminstone.

Inför seriepremiären ville man hitta en anfallare och gjorde det i Simon Braemer, som oturligt nog skadade sig i sista minuten innan transferfönstret stängde.

Att råka ut för tunga skador på halva ordinarie startelvan redan i de första matcherna, så man tvingas ta upp spelare från U-truppen tidigare än beräknat, påverkar naturligtvis stabiliteten i spelet som man har genom erfarna spelare. Två skadade eller på sin höjd 3 hade man nog klarat samtidigt, men inte sex stycken!

Det är kanske lite lätt att säga att det återstår många omgångar ännu, men det är trots allt faktum. Man ska inte upprepa detta som ett mantra hela tiden men alla lag i serien har sina formsvackor och formtoppar under säsongen. BoIS har sin svacka just nu - om vi får en topp under sommaren och andra lag får sina svackor då så hämtar vi snabbt igen en hel del tappade poäng.

Ska man hitta några positiva ljusglimtar som talar för den närmaste framtiden trots allt, så kan jag nämna följande:

Aronsson & Co jobbar intensivt med spelarförstärkningar för tillfället, framförallt på anfallsfronten. Jag tror vi ser minst en förstärkning innan sommarfönstret öppnas på transfermarknaden, och/eller en kvalitativ sådan under fönstrets öppettid, och närmare början än slutet av den perioden.

Hösten har av tradition alltid varit BoIS bästa tid sedan 2003. Så blir det även i år, det är jag helt övertygad om. Det handlar om just spelaromsättningen, att fram till sommaren har laget svårt att spela ihop sig men andra halvan av säsongen börjar saker sitta och man "känner" sina medspelare mycket bättre.

Så med andra ord - jag tycker det ska läggas ett större ansvar på våra heltidsanställda spelare, ju mer rutinerad och erfaren desto mer ansvar ska man ha då man också har en relaterad lön därefter. Hittills har inte många spelare tagit sitt fulla ansvar för att utföra sina tilldelade arbetsuppgifter tillfredsställande. Jämfört med näringslivet ska en chef leda och delegera och visa vägen för sin verksamhet, men om medarbetarna inte sköter sina jobb eller gör vad de blivit åtsagda att göra, säger det sig själv att det går åt skogen. Även som fotbollspelare måste man vara proffsig och göra sitt jobb oavsett hur omotiverad eller deppig man än är för dagen, eller vad man nu vill skylla på som individ. Givetvis har ALLA lika delar ansvar i hela denna soppan hittills; Styrelse, tränare och spelare. De enda man kan friskriva helt är supportrarna som faktiskt (som grupp) gjort mer än spelarna egentligen förtjänat, i att heja fram de randiga under matcherna trots motgångar!

Närmast har vi hemmastarka Sundsvall borta (som inte släppt in ett enda mål på hemmaplan i år), och under Bunkeflo-matchen stod jag och tänkte i mitt stilla sinne att man nog borda bänka Kung JP och Morten i några matcher för alltför många spelare förlitar sig på dessa två i offensivt resp. defensivt spel, och tar därmed inte ansvar själva. Utan dom på planen kanske alla skulle jobba hårdare individuellt såväl som för varandra? Nu löste det sig tydligen själv med att båda har 3 gula och är avstängda, så det ska bli intressant att se om det blir någon skillnad. Efter Sundsvall har vi nuvarande serieledarna Norrköping hemma, nuvrande serietvåan Sirius borta och sedan nuvarande serietrean Örgryte hemma. Sammanfattningsvis har vi en oerhört svår serie matcher framför oss fram till just omgång #10 som jag själv satt som gräns innan jag vill börja kräva resultat. Är detta bra eller dåligt? Det kan sluta precis hur som helst, mer ovisst än så går det nog inte att få inom fotboll för BoIS. Med början i cupmatchen mot MFF idag har man alltså 5 svåra matcher mot bra motstånd framför sig. Det innebär att man slipper igelkottaförsvarande motståndare, man måste kämpa häcken av sig som spelare och får kanske uppleva bra fart i matchen snarare än temposänkande lag. Rent spelmässigt tror jag detta kan vara en bra vitamininjektion för laget trots allt, oavsett hur resultaten landar i dessa matcherna. Med detta kanske man kan komma upp i normal standard hos laget, och med kanske vissa skadade spelare tillbaka allteftersom har man kanske en stark stomme att stå på inför resterande 2 tredjedelar av serien sedan?

Jag har inte gett upp. Inte efter ynka 6 omgångar. Jag kräver inga huvuden rullandes ännu. Jag vill dock se fall framåt fortlöpande och en positiv utveckling på spelet och inställningen hos spelarna. Jag vill även se nyförvärv. Efter de tio första omgångarna möter vi Jönköping, Degerfors, Ljungskile, Åtvidaberg och Mjällby. Det är under dessa fem matcher i omgång #11-15 vi kommer att kunna skönja huruvida vi har en chans till topp-3 platserna eller ej inför seriens vändande.

Stå upp - som en BoIS:are!