Varför spelare blommar ut i andra klubbar

Under en längre tid har det diskuterats på forumet på svenskafans.com att en massa spelare som inte gjort något väsen av sig i BoIS eller i vissa fall t.o.m varit mer eller mindre mobbade av supportrarna (Pierre Gallo, Jon Jönsson, André Schei Lindbaek, t.ex) plötsligt blommar ut i nya klubbar. Intressant ämne, tycker jag. Händer det inte allt som oftast att både talanger och andra spelare kan vara rent ut sagt skitdåliga i BoIS men så fort dom lämnar får dom fart under galoscherna och blir t.o.m nyckelspelare i sina respektive lag? Togges kontinuerliga proffskoll på sin blogg kan ju vara en fingervisning på detta även om man kanske bör göra skillnad på egna talanger som säljs för de är för duktiga för allsvenskan och kan spela ute i Europa, kontra de spelare som inte platsar i BoIS av en eller annan anledning.

Hur ser då motvikten till detta påstående ut? Finns det saker som talar emot ovanstående - saker som visar att spelare som gjort flipp eller flopp i BoIS, även gör det i sina nya klubbar? Naturligtvis finns det det, men skillnaden är att såklart att dessa inte uppmärksammas lika mycket (av naturliga skäl). Utan att göra en djupare analys tror jag nog dock att den allmänna uppfattningen såväl som min egen är att dessa är betydligt färre än de som blir framgångssagor.

Vad beror då detta på?
Min personliga teori är att många spelare av en eller annan anledning tyvärr används fel i BoIS, som jag varit inne på ett otal gånger redan. Är man som spelare t.ex 20-25 år gammal har man oftast spelat fotboll sedan man var knatte, och i övergången till tonårsåldern har man nog fått klart för sig vilken position man gillar och funkar bästa på i fotboll. Därför tror jag de flesta av dessa ändå fortfarande unga spelare redan har runt 10 års erfarenhet av sitt "jobb". Är man som spelare 25-30 år har man runt 15 års jobberfarenhet av vissa "arbetsuppgifter" i sin "jobbeskrivning", för att dra paralleller till näringslivet. Det är stor skillnad på mittbacksspel och ytterbacksspel. Likadant på mittfältet. Som anfallare är det stor skillnad på om man är 1, 2 eller 3 längst upp. Nu är de flesta fotbollsspelare i Sverige dock generellt skolade fundamentalt i 4-4-2 spelsystemet med 2 anfallare längst fram. Men ännu svårare att byta är från en backplats eller anfall till mittfältet - eller tvärtom. Som tur är förekommer det mycket sällan att en back blir anfallare eller vice versa, även om det hänt även i BoIS. Jonas Lindh kunde t.ex spela allt från back till anfallare på ett ganska föredömligt och väldigt undantaget sätt. Minns jag rätt fick även t.ex Robin Wikman spela anfallare i en B-match för något år sedan, men är lite osäker.

Många tränare, framförallt de som varit i BoIS senaste åren, tror och tycker nog de kan laborera lite hur som helst med spelare och placera om dom vid behov på andra positioner. Detta är min starka övertygelse att det är helt fel tänkt. Ska man dra en parallell till näringslivet igen så jämför jag det med att byta plats inom samma företag från dag till dag - du är utbildad och har lång erfarenhet av att jobba som inköpare. Plötsligt ska du arbeta som säljare, eller ta emot returer på lagret, eller sitta i telefonväxeln. Det ÄR stor skillnad på arbetsuppgifterna på fotbollsplanen.

Jag har tagit exempel tidigare i blogg och på forum, men under Janne Jönsson fick Cetinkaya (som är duktigt rivjärn som defensiv mittfältare på att förstöra motståndarnas uppspel) spela yttermittfältare en hel del. Pirre Gallo är en teknisk spelmotor som i princip bara rör sig runt mittcirkeln och låter bollen göra jobbet - han fick också spela på en ytterkant där det krävs oerhört mycket löpande och både offensivt arbete högt upp och defensivt arbete långt ner på planen. Jonas Olsson fick spela defensiv mittfältare trots han var mittback med bravur i U21-landslaget, och fick även spela mittback i NEC som han såldes till, där han blivit en av lagets viktigaste spelare. Jingblad orkar jag knappt ta som exempel för där var inte en siffra rätt. Han satte ut alla där de skulle vara på taktiktavlan, sedan snurrade han allt ett kvarts varv plus kommenderade 8 man att agera backlinje...

Hur ser det då ut under Pudes styre?
Förra året laborerade han hellre om sin ordinarie startelva att spela på fel positioner för att bibehålla kontinuitet i startelvan, än att låta naturligt konkurrerande spelare få hoppa in på "sin" plats när ordinarie var borta. Andra halvan av säsongen bättrades det dock upp lite, efter en ganska stor folkstorm generellt och uteblivna resultat. I år har truppen fått justeras i mångt och mycket efter Pudes önskemål och vi kan gödsla med mittfältare trots en liten trupp på bara 19 man. Det innebär att här blir det störst risk för "strul" i år, tror jag. Vi har bara två "naturliga" yttermittfältare, och det är gamla rävarna Söderstjerna och Eklund. Övriga är centrala mittfältare, och mest givna i en startelva idag är Kung JP och Morten. När båda dessa är tillgängliga och i form lär övriga få spela på en ovan ytterkant så här gäller det att se upp i år och att övriga medspelare hjälper till och backar upp de som får spela på kanten. Tyvärr för dom som får spela på kanten är risken stor att dom kommer få dåliga betyg efter matcherna om de inte lyckas förvånansvärt bra med uppgiften. Men de är inte skolade för det!

Två mittfältare är under omskolning till mittfältare; Nyförvärvet Mirza som förvisso redan spelat anfallare ett år i ÖSK också och därmed har lite mer vana åtminstone, samt Valentino Lai som tydligen gjort bra ifrån sig på denna nya position. Det kan alltså bli succé om allt går vägen, men i mina ögon är det för stor chansning för ett elitlag, istället för att satsa på redan skolade anfallare istället. Onödig risk, helt enkelt. Som tur är har vi bra bredd på måltillverkningen i laget om man ser till förra året åtminstone - vi är inte beroende av 1 eller 2 anfallare som stänker in 15-18 mål vardera medan övriga inte gör så många. Det kan rädda oss, men tänk på att truppen är liten och annorlunda jämfört med föregående år.

I backlinjen har vi Kelly som vår egen Puyol i FC Barcelona - en riktig kapten som styr backlinjen med järnhand. Nyförvärvet Jocke, som ersätter Pontus, lär bli förstavalet och Amar förste reserv. På ytterbacksplats finns det däremot en hel del att laborera med men överlag Norell/Wikman till vänster och Dahlgren/Kalle till höger. Frågan är om det inte är bättre att sätta en modern ytterback som yttermittfältare, hellre än en central mittfältare där? Dom är mer vana vid löpningar upp och ner längs långsidolinjen, än en central mittfältare är, och dessutom mer vana vid backspel så dom bör kunna samarbeta bra defensivt med "sin" ytterback? Men uppenbarligen tycker inte klubben och/eller Pude detta, då hade vi nog inte haft så många naturliga centrala mittfältare i truppen...

Scoutning av spelare
Allting bottnar förmodligen redan i scoutningen - oavsett om den är extern eller intern. Man måste i BoIS bli bättre på att hitta rätt spelare och spelartyper för de positioner som behöver förstärkas i laget. Spelidén har inte varit helt tydlig från klubbens sida utan tränarna har fått styra lite för mycket här kanske (?) och då har det också blivit hackat och malet, och värvningsansvariga har fått lyssna för mycket på tränaren vilka spelare som kan vara bra att ta in. Jag tror det är bättre att klubben står för en spelfilosofi såsom t.ex Djurgården, och att man vill ha vissa spelartyper på respektive plats på planen. Sedan får tränarna anpassa sig efter detta och använda de spelare klubben tar fram, om än i visst samråd med tränaren naturligtvis.

Avrundning
Detta är lite av mina tankar runt anledningar till varför det blir som det blir när spelare lämnar BoIS och ofta gör succé i sina nya klubbar. Är dom rätt värvade och används rätt i sina nya klubbar, har de större förutsättningar att spela optimalt och komma till sin rätt. Värvar man som BoIS gjort under en längre tid, har man en massa häftiga och etablerade namn, men på fel positioner och som därmed misslyckas. Arbetsrotation fungerar bara i näringslivet inom begränsade områden - inte på en fotbollsplan mer än i undantagsfall. Och så många undantagsfall finns det inte i en och samma trupp samtidigt.