MickeP Intervjuar Patrik Johansson

Eftersom försäsongen nu är över och seriepremiären äntligen närmar sig vill jag ställa några frågor till huvudtränare Patrik "Pude" Johansson för att räta ut några kvarvarande frågetecken jag har, och som jag vet en hel del andra supportrar också har.

(Observera att intervjun är helt oredigerad så alla svar är skrivna av Pude direkt, för att jag inte vill riskera göra klassiska (medvetna?) misstag som pressen annars gör, med att rycka saker ur sin kontext eller på annat sätt modifiera svar så det kan uppfattas fel eller annorlunda än de var tänkta):

MP: Själv är jag en person som av naturen hellre ser framåt än bakåt, men om du själv tittar i Patrik Johanssons backspegel för 2006; Vad tycker du att du själv kunde gjort annorlunda eller bättre, med de förutsättningar som fanns, och med facit nu i hand?

PJ: Vi hade säkert mått bättre av att ha varit en till antalet mindre trupp. Det hade vi kunnat påverka i ett tidigt skede av säsongen, dvs januari-mars. Denna åtgärd tror jag hade haft positiv inverkan på flera område. Socialt, alla hade känt sig mer delaktiga och en del av laget. Träningsmässigt, när du får en mindre trupp kan ingen gömma sig och för dig som tränare är det lättare att se alla, vilket hade medfört bättre träningar med bättre förberedda spelare som följd. Jag tror i såfall att det svåraste inför 2006 hade varit att som ny tränare vara klar över vilka spelare du skulle satsa på och inte om du skulle ha en mindre trupp. Jag känner att truppens storlek var en väldigt avgörande faktor för problemen vi hade 2006. Jag tror inte heller att jag var riktigt förberedd på att gruppen var så pass splittrad och oharmonisk som den var, vilket framförallt blev tydligt i takt med uteblivna framgångar framåt sommaren. Sedan finns det alltid smådetaljer i varje match, på varje träning som jag skulle kunna gjort på ett annat sätt, men jag känner inte att det har haft en avgörande betydelse för resultatet i stort.

MP: Under Jingblads tid byggdes spelet mycket på defensiven och med snabba kontringar, ofta via s.k. tjongbollar. När du kom in i bilden fick du ner bollen på backen igen inom laget och återinförde det klassiska tekniska finliret vi Landskronasupportrar älskar. Var det en svår omställning för dig att genomföra hos spelarna, med att byta spelstil så radikalt?

PJ: Både ja och nej. Spelarna ville ha något annorlunda, vilket inte är ovanligt efter en motig tidigare säsong, samtidigt som klubben i sin fotbollspolicy hade bestämt att fotbollen skulle vara spelförande och rekryterat mig för att min syn på fotboll matchar klubbens. Dessutom fanns det många spelare som passar in om man ska vara ett spelförande och mer tekniskt lag. Detta gjorde det enklare. Svårigheterna låg såklart i att många efter degraderingen bar på mycket dåligt självförtroende och att en för stor trupp i disharmoni lätt kan svaja i takt med lite motgångar och det leder ofta lätt till tvivel på själva idén. Framförallt är det svårare att få med alla på vagnen främst de som känner sig allt för långt i från laget.

MP: Inför detta året bantades truppen radikalt och är f.n. 19 man. Bland supportrar är detta vår stora akilleshäl med tanke på några skadebenägna spelare i truppen. Är det du som huvudtränare som önskat denna lilla trupp eller är det en del av totalbilden i att man måste hålla ett öga på ekonomin i klubben? (Normalt brukar man ju vilja ha 22 man; 2 konkurrerande på varje position).

PJ: Inför 2007 var målet att ha en trupp med 20 man. Det var vi överens om. Alla spelare i A-truppen är flygfärdiga för Superettan och vi vill vara en klubb som ger unga spelare chansen att slå igenom. Då måste vi också ha en sammansättning av spelartruppen som gör att våra unga spelare verkligen ges den erfarenhet de behöver. Samtidigt var det av största vikt att bygga upp en harmoni och teamkänsla i gruppen, vilket en mindre trupp lättare gav möjligheter till. Att detta också medför en lättare ekonomisk börda för klubben att bära är inget huvudskäl men samtidigt bra efter ett kostsamt 2006. När man är något färre spelare i truppen kan flera skador under en kortare period i kombination med avstängningar och sjukdomar såklart kännas. Framförallt om det sker på spelare i samma lagdel. Alternativen kan bli få och träningarna kan ibland påverkas av det. Men jag tycker ändå att fördelar överväger. Anledningen till att vi är 19 istället för 20 beror till största delen på att en forward inte föll på plats innan fönstret stängde. Min åsikt är den att det är bättre att vara en färre i truppen än om du måste halvchansa på den du får in. Det kan ställa till det och kosta mer än det ger, mycket mer. Våga ha is i magen......

MP: Från ditt och resten av lagets sida – föredrar Ni en klack på klassiska Engelska läktaren längs långsidan, eller är det enbart av godo att Black & White nu samarbetar med och på Västra Läktaren? Kan det m.a.o vara bättre om alla står tillsammans på Engelska istället för att höras bättre till spelarna?

PJ: För oss är det bättre att alla står på ett ställe. Det glädjer mig mycket att man arbetar för det nu. Jag tror dessutom att allt ni gör är lättare att organisera på en mindre läktarsektion, om ni hörs eller inte beror nog mer på hur högt ni sjunger och hejar än på var ni står. Om ni växer ur och blir för många för kortsidan blir det kanske lättare att öva påtryckningar om en ny arena.

MP: Defensiven har förstärkts genom Sebastian Karlsson och Jocke Persson, och hittills under försäsongen verkar den biten ha fungerat mycket bra. Truppen består av oerhört många mittfältare så där bör finnas många kombinationsmöjligheter, men anfallet är i princip helt nytt i år. Hur går dina tankar runt hur ett anfall helst ska se ut om du inte måste se till vilka spelartyper vi har i truppen i nuläget utan får välja fritt?

PJ: Helst vill jag ha forwardsspelare som är både skickliga på att samarbeta med en annan forwrad, i mottagningsspelet och i djupledsspelet, dvs att jag inte behöver dela upp tydliga roller mellan spelare. För att få ut så mycket som möjligt av de spelare man använder måste de få göra det som de är bra på. Eklund och Alve måste få gå mycket i djupled, Mirza och Valle måste få komma ner och hämta boll och vända upp. Mirza måste få skjuta från distans och Alve och Valle måste få dribbla när tillfälle ges. Låt Eklund få pressa motståndarna till dåliga uppspel. Att ha snabba spelare, som är skickliga på att avsluta anfall och göra mål är något vi alla vill ha. Helst ska de kunna ha bra teknik på små ytor också för att kunna skapa själv i straffområdet och sen framförallt en mycket stor SPELUPPFATTNING - då fattar de rätt beslut, vilket leder till mycket mål.

MP: Centrallinjen kommer efter vad man som supporter kan förstå, att i huvudsak bestå av Sebastian-Kelly-Morten&JP-Mirza. Hur är din filosofi som tränare runt detta - är centrallinjen viktig och lite "untouchable" för dig eller tror/tycker du BoIS kan stuva om lite här utan att störa lagbygget för mycket?

PJ: Alla ska känna sig delaktiga. Såklart att man tänker i banor kring vissa stöttespelare, men i konkurrensen kan detta skifta över tiden redan under en säsong. Därför är det viktigt att inte måla in sig för mycket i något hörn. Ska du bli stabil som lag behöver du dock som oftast en stabil sk centrallinje som du kan hänga upp det mesta kring och det gäller även oss. Min uppfattning om årets BoIS, i detta tidiga skede, är att vi kan ersätta de flesta sett över kortare perioder, däremot tror jag att det kan vara kännbart om vissa är borta längre perioder. Det är dock lite för tidigt att säga vilka som är mer "oumbärliga ", men jag har ju mina tankar och idéer kring det.

MP: I några intervjuer under försäsongen har man hört uttalanden som att "balansen" i laget nu är bättre än förra året. Kan du utveckla vad du menar med "balansen" - är det individuellt, lagdelsvis eller som helhet? Hur är ditt mest önskade upplägg av balansen enligt din personliga tränarfilosofi?

PJ: Med det menar jag hur vi balanserar upp våra anfall för att inte bli för sårbara för motståndranas kontringar som var ett ganska stort problem under förra året och kanske ska läggas som en del av fråga 1. Här handlar det ockå om att försöka hitta en balans mellan olika spelartyper som kan komplettera varandra. Det handlar framförallt om laget som helhet, men är något som varje lagdel och individ måste vara medvetna om. Det gäller att ha positioner på plan som är bra när vi kör fast och måste börja om ett anfall, eller vinna tillbaka boll när vi precis har förlorat den.

MP: Man har förstått att laget nu är riktigt sammansvetsat, sammanbitet och revanschsuget efter förra årets missräkning. Finns det planer föreberedda för hur Ni ska hantera om BoIS t.ex tar serieledning direkt och håller den och därmed får en viss börda med favoritskap och ”laget som alla vill slå”, så väl som ifall det går åt andra hållet att man hamnar långt ner i tabellen tidigt och får svårt att få allt att stämma och blir drabbade av dåligt självförtroende? Eller kommer Ni att ta alla situationer efter hand som de uppkommer?

PJ: Vi har en plan om hur vi vill spela, dvs vilket är en bra prestation. Du kan göra bra prestationer och ändå förlora. Gör du många bra prestationer kommer resultaten efterhand om du klarar av att ha tålamodet och arbeta vidare.

MP: Om du skulle drista sig till att våga sticka ut hakan lite och vara så kaxig du vågar och inte bara tänka på att vara politiskt korrekt – vad skulle du då kunna uttala ”som mest” inför den kommande säsongen, riktat till oss supportrar om lagets kommande prestationer och resultat (fritt ord)?

PJ: Vi ska vara ett jävligt hårt arbetande fotbollslag som ska bestämma takten i matcherna. Allsvenskan är vårt mål. Jag vet inte om det är kaxigt, det är ju realistiskt att säga så. Får återkomma med svaret på de sista unde kommande vecka.

Stort tack för att du ville ställa upp och delta i denna intervju, och hoppas det kan komma fler tillfällen att få möjlighet till direkt kommunikation med dig. Jag och alla randiga supportrar med mig hoppas, önskar och tror att vi får ett bra randigt år, och önskar dig och truppen ett stort Lycka Till!