BoIS KlubbTV – Avsnitt 2

Jag har nyss hyllat detta eminenta initiativ och fantastiska supporterstöd som BoIS tagit genom bl.a "KlubbTV". Fylld av stor förväntan såg jag nu avsnitt 2 med Kenneth Håkansson som gäst, och inslag med Jocke Persson och Kalle Corneliusson. Vad som slagit mig tidigare i en Fan-TV intervju med Jocke Persson är att jag tyckte man fick lite konstiga vibbar från Jocke i sina uttalanden. Känslan man fick var helt enkelt att Jocke ville hem och det enda han kunde få som alternativ var BoIS, så då fick han ta det. Typ. Nu behöver det inte betyda så mycket även om det t.o.m skulle vara så att den känslan är korrekt uppfattad om Jocke hade kunnat avslöja sina innersta tankar, men mest sannolikt handlar det förmodligen om a/ Lite dålig uttrycksförmåga hos Jocke och/eller b/ Lätt av mig att missuppfatta. Uppenbarligen fanns det dock fler än jag som fick konstig känsla av just det inslaget, men det behöver som sagt inte betyda något ens om det stämmer – Jocke är förhoppningsvis så pass proffsig och duktig att han sköter sitt jobb snyggt oavsett vad han egentligen tycker och tänker om det. Kung JP var ju trots allt väldigt rak och ärlig mot oss supportrar när han kom också, att hjärtat hans ligger hos MFF men han har visat sig mycket proffsig, sånär som det lilla bråket med Jingblad att inte vilja bänkas. Nu berodde väl det mest på frustration hos Kung JP egentligen, när det gick dåligt för laget. Men fotbollspelare är ju "legosoldater" i modern fotboll och jag uppskattar rakhet och ärlighet hos alla då det i min värld innebär att dom kan åtnjuta min respekt. Bara man är proffsig i sitt utövande så är det lugnt…

Men… För att knyta tillbaka till avsnitt 2 och på förekommen anledning då det diskuteras en del om det bland mina bekanta såväl som tagits upp på forumet så fick även jag en mycket, mycket märklig känsla av Kenneth Håkansson. Det är svårt att sätta fingret på vad det är men vibbarna jag får av hur han uppträder i detta TV-avsnitt är i korthet att han är dyster, tyngd och osäker. Inledningsvis och flera gånger under intervjuerna tittar Kenneth ner i golvet och vill inte ha ögonkontakt med varken Johan eller oss tittare, han sitter med armarna i kors (vilket brukar vara negativt om man tyder kroppsspråk) och framförallt pratar han väldigt, väldigt tyst och trist. Det är inte den Kenneth jag är van vid att se och lyssna på annars, som t.ex under mitt företags tid som sponsor till klubben. Normalt sett är detta en man som är vältalig och van vid styrelserum, att prata inför folk och att ta svåra beslut som dessutom ska meddelas berörda o.s.v. I TV-avsnittet ger han inte alls denna vana/erfarenhet ett ansikte.

Inte för jag vet om det är så lönt att analysera vad som ligger bakom detta, eller om det ens går. Kenneth är inte mer än människa han också och kan haft en dålig dag, mått dåligt men ändå ställt upp som utlovat – eller så ligger något tyngre bakom. Men förhoppningen jag har är att det bara var något sådant och tillfälligt, för om herr Håkansson inte mår bra nuförtiden av olika skäl som är BoIS-relaterade, eller om han i egenskap av ledare i klubben ska säga positiva saker utåt men uppvisa ett helt annat kroppsspråk, kan det vara oroväckande. En ledare ska peka med hela handen väldigt tydligt, och själv tro stenhårt på vägen han pekar ut. Man kan inte säga att allsvenskan är ett självklart mål och att man ska nå den, utan att man menar det eller ens tror på det själv.

Om det nu beror på att man inte vill sätta för stor press på sig själva genom "kaxiga uttalanden" kan man ju lika bra vara ärlig och säga att klubben räknar med att kanske behöva jobba några enstaka år ytterligare i superettan för att bygga upp laget långsiktigt, men att man givetvis hela tiden ska göra så bra som möjligt ifrån sig och hoppas kunna vara med i toppstriden. Man måste inte slå sig för bröstet och tuffa sig för att hålla supportrarna lugna även om en del naturligtvis blir besvikna då. Till syvende och sist tror jag ändå de flesta uppskattar ärlighet framför att bli förda bakom ljuset. Ta truppstorleken för närvarande som tydligt exempel, och att det försvunnit ett antal bra namn från truppen. De flesta accepterar det och vet mycket väl att det är en annan ekonomi i superettan, plus att randiga supportrar hellre tar en liten smäll nu än en stor senare, som ekonomin i mitten på 90-talet. Alla verkar t.o.m acceptera faktumet att truppen är liten och billigare, det vissa inklusive mig kan reagera lite över är fördelningen – 7 backar, 1 anfallare och resten mittfältare med en hel grupp under ombildning till andra positioner. Man kunde gott fått in 1-2 nya spelare till, även om det är totalt okända namn från lägre serier. Kvoten för antalet lovande ungdomar är redan uppfyllt, känns det som.

På tal om det, varför kallar BoIS och andra det "egna talanger" när det är spelare som kommit till klubben som 15, 16 och 17-åringar, d.v.s redan ganska utbildade och lovande? En egen talang är enligt mig en spelare som tillbringat majoriteten eller åtminstone de senaste ca 5 åren i BoIS ungdomsverksamhet innan de får chansen i, eller flyttas upp till, U-lag och A-lag. Är jag fel på det här, tycker ni?

I övrigt älskar jag spelarporträtten/-inslagen som görs här, med Mirza och Seb i första avsnittet, och nu Jocke och Kalle i detta. Hoppas detta blir ett stående inslag i KlubbTV så dom går genom alla spelare allteftersom… Man kan ju även önska lite intervjuer med planskötaren nu inför säsongen kanske, och lite bilder från hur IP:s gräs tar sig, vårvädret är ju här och gör förmodligen susen för att få en fin matta redan till premiären... Det börjar ju spritta i kroppen nu, premiären närmar sig med stormsteg…