HALVTID!

Nu har halva serien avverkats och serien vänder - dags att stanna upp en stund och fundera över var vi (BoIS) står någonstans, tycker jag, och analysera lite vad som varit och vad som kan komma...

Försäsongen
Att vi fick hit Patrik "Pude" Johansson som tränare tror jag i princip alla BoIS-supportrar hyllade och tyckte var ett bra val, även om Landskroniter i ärlighetens namn är gnälliga av sig och att undantag naturligtvis finns. En hel del kanske hade önskat ett helt annat namn som tränare i första hand, som t.ex Stuart Baxter eller Zoran Lukic. Den förstnämnde ville flytta hem och ryktet gjorde gällande att han och BoIS hade en muntlig överrenskommelse att han skulle ta över BoIS inför 2006 under förutsättning att det allsvenska kontraktet behölls. Förutsättningen uppfylldes tyvärr inte. Men utöver en del "önskade namn" tror jag ändå "alla" var mer än nöjda med Pude när det stod klart - en son från staden och med stort hjärta samt den ende av tränarduon i MFF som vann något 2005. Pude ledde ju laget i någon miniturnering i Turkiet eller var det var (minns inte) som MFF vann, och någon match visades t.o.m på TV (Eurosport, tror jag). Herr Prahl lyckades ju inte så bra även om hans uppgifter givetvis var av lite tyngre sort, det ska vi inte glömma såklart.

Pude fick ta över en stor och bred trupp och införde ett spanskt spelsystem i 4-2-3-1, vilket gick lite knackligt under försäsongen. Men när det väl stämde blev man lyrisk och tårögd som BoIS:are i minusgraderna på konstgräsplanen - för tidvis var spelet väldigt vackert. Pude stack ut hakan och uttalade officiellt att vi ska vara ett spelförande lag i superettan, samtidigt som styrelsen sticker ut hakan och deklarerar "Återtåget". Jag tycker själv att det var helt rätt av både styrelse och Pude - jag gillar när det är lite osvenskt och att man vågar tro på sig själv. När man dessutom gör det offentligt sätter man en bra press på sig själv, och det tror jag man presterar bättre av. De flesta åtminstone.

In kom även Caspar Pauckstedt som assisterande tränare då Roar Hansen fick erbjudande om att ta över Ängelholms FF och slutade lite abrupt strax efter att ha skrivit på en kontraktsförlängning. Det går ganska bra för Roar - dom ligger 6:a i tabellen (Div 1 Södra) och det är tätt i toppen - bara 5p till förstaplatsen. Jag hade aldrig hört talas om Caspar men i hans meritlista fanns några år i Highscool (?), USA och den punkten såg jag som oerhört viktig. Är det någonstans man har vinnarskallar och -mentalitet så är det väl där? Att han blev sparkad från ett lag (Bunkeflo?) för att spelarna ville ha bort honom var ett minus men kanske var det för just vinnarmentaliteten från Caspar, att det var för många "mammas pojkar" (som Zoran brukar kalla det) i truppen som inte pallade att ha krav på sig?

Matcherna förflöt under försäsongen med varierade resultat. I denna period hade jag inte startat min blogg ännu men varnade upprepade gånger på svenskafans-forumet för att 4-2-3-1 inte var ett bra system. Det var bra när det fungerar men jag tyckte mig snabbt se att om bara 2-3 spelare hade en dålig dag så föll hela spelsystemet som ett korthus. Det kräver nämligen oerhört mycket av varje individ och är därför väldigt känsligt. Å andra sidan är det oerhört effektivt när det väl funkar. Men visst - ny tränare och nytt spelsystem, det tar lite tid att spela in sig i ett sån't. Förmodligen utgick Pude från att det kunde innebära en tuff start på serien men att vinnarmaskinen så småningom skulle gå igång.

Mest kritisk till hela spelsystemet är jag i att man har TVÅ defensiva mittfältare och EN enda stackars ensam anfallare - istället för tvärtom. Man skulle ju vara ett spelförande lag?

Seriens första halva
Alla BoIS:are i och utanför klubben är ju smärtsamt medvetna om hur resultaten gått. Långt från den önskade vägen och kritiken har växt från allt fler håll. Vid ett par tillfällen med Örgryte-matchen i svenska cupen som första instans, förvånade Pude oss alla att äntligen våga prova 4-4-2 istället för sitt spanska system som han envisats länge med trots alla protester. Det föll väl ut. Sedan har han infört det lite grann vid någon annan match eller delar av den åtminstone, för att i förra matchen borta mot Ljungskile äntligen stationera den. Hoppas jag. På dagens träning dagen före returmötet hemma mot Ljungskile spelade man 11 mot 11 i 2x15 min och båda lagen uttalades tydligt av Pude skulle spela raka 4-4-2 system. Dessutom har tydligen t.o.m spelarna uttalat att man vill fortsätta med 4-4-2 enligt officiella hemsidans Inför matchen:

"- Spelarna har dessutom tydligt gett uttryck för att vi formationsmässigt ska fortsätta som i måndags.

Något som mittfältare Håkan Söderstjerna vidimerar.
- Jag tror på en rak 4-4-2 modell. Det viktiga nu är att vi står upp, spelar bra boll och inte minst får folket, det vill säga supportrarna med oss igen. Det känns otroligt viktigt."

Dessutom har Pude nog lyssnat och tagit åt sig av den allmänna kritiken och äntligen matchat in ett par nya friska huvuden i startelvan i form av Valentino Lai och Andrew Kelly, som båda gjorde succé direkt och resultatet blev övertygande 3-0 - första 3-målsvinsten!

Seriens kommande andra halva
Nu gäller det bara att alla spelare verkligen ger allt också framöver, för det tar tid att byta spelsystem och vi ska nog inte inbilla oss att det är ett lätt beslut för Pude att ha tagit. Det finns risker att inkörningen tar ett antal matcher med kanske dåliga resultat eftersom de närmaste matcherna inte är mot bottenlagen precis; Ljungskile, Örebro, Brommapojkarna, Norrköping.

Det positiva är att BoIS har allt i egna händer nu och morgondagens returmatch mot LSK är oerhört viktig - det ger ett bra självförtroende inför 2-veckorsuppehållet innan vi möter starka Örebro borta.

I halvtid har BoIS 22p i tabellen, kvalplatsen har 28p och direktplatserna kräver 34p. Kan BoIS ta några 3-poängare av topplagen samtidigt som dessa möter varandra och således måste ju någon förlora lite poäng, så ser jag chansen som fullt möjlig att äta upp poängdifferensen. En kvalplats tror jag är fullt realistiskt mål, men med lite bra resultat och en fin höstform kan det i bästa fall ånga på så vi kan hota Örebro och Trelleborg i toppen kanske. Speciellt om någon av dom får en liten formsvacka också...

Men jag ska understryka och förtydliga att jag är inte imponerad ännu av BoIS och absolut inte övertygad om att vi klarar det. Dock är jag positivist och optimist i grund och botten av mig så att sluta hoppas gör jag inte förrän det är praktiskt omöjligt i tabellen att lyckas med det allsvenska återtåget!

I övrigt har vi även ett intensivt transferfönster öppet på vid gavel just nu, med Johan och André som redan klara förluster samt sannolikt även Kevin. Dessutom lånas Måns ut och Lundberg verkar också mer eller mindre förlorad i nuläget. Det är på både gott och ont, såklart. Men det är fyra (!) anfallare och en back, men vi har 9 backar i truppen så nu är balansen 2 man per plats som det "ska vara". Dock undrar jag om Kingsley blir kvar, lånas ut eller försvinner vidare om inte Kevin är kvar. Men uppenbarligen behöver vi förstärkning på anfallspositionen, och ska man satsa lite vill jag försynt framhäva att man hämtar hem Nannskog igen. Han och Bobo på topp? Eller så prova med Lindh på topp - han har varit grym på avslut på några träningar nu, mycket distinkta och bra!

Min prognos
Jag tror resultatet kommer att hacka lite fortsatt några matcher med tanke på det svåra motståndet, men överlag kommer spelet att stämma mer och mer. Om vi släpper in ett antal för billiga mål ytterligare kommer Stojan också att få chansen - och ta den! Sedan blir det stabilitet i laget och 3-poängarna ramlar in titt som tätt om inte i varje match. Vi klarar av att inta kvalplatsen och då har vi bra självförtroende så vi klarar återtåget!