Från dag 1 har Pude kört stenhårt med sin idé om "spanska" 4-2-3-1 spelsystemet, med moderna offensiva ytterbackar som löper längs hela sidolinjerna och där de två balansspelarna täcker upp i sidled, och turas om att följa med upp i anfallen.
Själv har jag kritiserat detta med anledning av att det talar emot det faktum att BoIS säger sig själva vara det lag som ska föra huvuddelen av matcherna i superettan. Varför då EN anfallare och två balansspelare som kan tolkas som defensiva mittfältare? Om man återkopplar till Spanien och tar extremfallet Real Madrid så kan man ju tycka att det är ett stort, känt och grymt lag med mycket framgång? Visst - de för många matcher mot motståndarna, utöver den senaste tidens resultatsvacka med tränarbyten som följd. Men likheterna i hur spelsystemet inte fungerar till fullo är snarlika mellan lagen, och vad är det då som gör att 4-2-3-1 verkligen fungerar i praktiken då? Mitt svar är: En ruggigt bra anfallare, löpstarka ytterbackar och hårt arbetande balansspelare. Ronaldo och Robert Carlos är väl ypperliga exempel på hur stark och giftig en anfallare måste vara, och hur löpvillig en ytterback behöver vara. Det har i just Real Madrid kastats om en hel del mellan spelare i balansrollen - t.o.m Beckham har fått spela där. Min teori är dock att det dels är på balansrollerna det inte jobbats tillräckligt hårt, samt i viss mån ett antal falnande stjärnor som t.ex Zidane som inte har levererat 100% i varje match.
Nu är det givetvis inte Real Madrids problem som jag tänker på, men man kan snabbt applicera deras spelsätt och jämföra med BoIS - framförallt eftersom båda lagen haft en dålig period ett tag. Real börjar få rätt på sitt spel nu under ny tränare, där spelare börjar få spela på rätt plats, där ungtuppar som t.ex Guti kliver fram och tar ansvar (t.o.m kapten) - och där balansrollerna börjar fungera igen.
Vilka jämförelser kan man då göra med BoIS, om man bara tittar på Pudes tid i klubben eftersom det var han som införde 4-2-3-1? För det första - vi har ingen anfallare värd namnet överhuvudtaget i truppen i nuläget. Inte Kevin som underpresterat hittills, inte André som varit långtidssjuk, inte Bobo som inte fått chansen mer än som yttermittfältare, inte Måns som också fått kliva ner till en mittfältsroll och definitivt inte Eklund som gör sig bäst på högerkanten enligt mig. Det närmaste vi kommer - sett till denna försäsongen - är faktiskt Yngvesson. Han är tung, löpvillig och har ju gjort ett par mål också. Historiken har sagt "målsumpare" om honom men låter vi alla börja från noll inför varje säsong ligger han bäst till i nuläget.
Jag och många med mig är dessutom övertygade om att Bobo kan vara mannen vi söker - om han får rätsida på offsidereglerna och får igång sin målproduktion med ökat självförtroende som följd. Som bubblare har vi Alvedin (som inte alls fått chansen ännu???) men även en annan intressant ungdom; Patrik Holmgren. Han har i höstas visat att han har en tuff och hård spelstil, jobbar stenhårt med mycket löpningar och har visserligen fått gjort något mål men hur duktig avslutare han är vet jag dock inte ännu. Men han verkar spela med mentaliteten "Ge mig bollfan så ska den banne mig in i kaklet!" - vilket är nog så viktigt.
Ytterbackarna då, för att fortsätta jämförelsen? Norell och Kalle är nog våra allra mest löpande ytterbackar och vågar de bara springa offensivt och kan lita på att balansspelarna täcker defensivt för dom så har vi rätt material här. T.o.m Friberg har visat mellan varven att han vågar gå högt upp och delta i anfallen.
Den stora bristen då? Jag tror det är i balansrollerna. Inte i spelarmaterialet, för vi har spelare som tidvis gjort bra ifrån sig här; Morten, Okkonen, Lai, Lindh. Men jag upplever det som att deras roller inte är tillräckligt tydliga för spelarna själva - plus att Pude kanske inte hittat bästa samarbetsparet ännu? Finge jag prova en idé hade jag i detta spelsystem helst provat Okkonen och Lai eftersom dessa arbetar allra hårdast i mina ögon. Där hade Okkonen som huvuduppgift fått en defensiv roll och Lai en offensiv sådan - d.v.s Lai följer med högt upp i anfallen medan Okkonen inte går högre än mittlinjen, och istället är beredd att täcka upp för våra offensiva ytterbackar som ska vara långt fram mot hörnflaggorna.
Med andra ord - utan att försvara Pudes spelsystem tycker jag åtminstone att han bör arbeta med följande punkter för att få snurr på spelet om han ska fortsätta med det;
Prova Yngvesson på topp, men spela även in Bobo i rollen. Låt Kevin slåss om en yttermittfältsplats istället, han är för snabb och teknisk för att vara i anfallet!
Tydliggör balansrollerna ännu mer för alla spelare i truppen, och spela ihop två förstaval till startelvan. I detta spelsystem är dessa spelare oerhört viktiga så här gör det inte mig något att två spelare blir ett "favoritval", åtminstone tills allt fungerar och konkurrerande spelare vet precis hur de ska spela om de får chansen i den rollen.
Utöver ett stabilt mittlås behövs en piska på ryggen på de som åtar sig ytterbacksrollerna att löpa mellan offensiv och defensiv hörnflagga som ett tåg på räls, vara spelbara hela tiden och kunna göra bra inlägg mot boxen.
Stojan må vara favorit hos många supportrar men jag tycker Pude gör rätt i att fortsätta ge Lee chansen. Man ska inte kunna spela bort sin roll som förstamålvakt på några enstaka matchers dåliga resultat utan på en "långvarig" dålig insats. Med långvarig menar jag närmare 10 matcher än 5, åtminstone. Samtidigt vill det till att reserven både är hungrig och har framgång när han väl får chansen - annars blir det stor oro i lägret.
Få inlägg via E-post:
1 kommentar:
Många kloka och viktiga poänger i detta inlägg...
Skicka en kommentar